- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1886 /
95

(1881-1891) With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kiellands »På hemvägen», ett af Björnson starkt påverkadt
tendensstycke, som, af väckande allvar i syftningen, i den
konstnärliga utformningen röjer ej så litet af famlande osäkerhet,
beredde herr Hillberg tillfälle att i grosshandlare Worms roll
ådagalägga sin sällsporda träffsäkerhet i bildens anläggning. Ger han
sig dertill tid att i detalj utarbeta densamma — hvilket långt
ifrån alltid händer — blir resultatet oftast glänsande såsom fallet
var ej mindre i denna roll än då han på sin matiné den 29 nov.
återgaf Pontus Bark i »Sanna qvinnor». Fru Hwasser-Engelbrecht
inlade en genomtänkt uppfattning och oförfalskadt »Gemttth» i
sitt återgifVande af fru Worm .Man såg en glimt af
karaktärsskådespelerskan.

Reprisen af fru Edgrens »Elfvan» tjenade ej minst till att
visa oss, huru hastigt vår litteratur har utvecklats på några ft
år. Detta skådespel, som då det först framkom på scenen gaf
intrycket af något öfverraskande och nytt, har redan en märkbar
bismak af romantiskt mögel. Det betecknar, med alla sina
teck-niska förtjenster, ett tillryggaladt stadium af sin författarinnas
utveckling.

Fröken Sandell, en nyengagerad skådespelerska, som förut
tillhört Stora teatern i Göteborg, utförde den unga
borgmästa-rinnans, »elfvans», roll. Hennes gestalt är slank och späd,
hennes ansigte fängslar genom ögonens frågande och barnsliga allvar.
Hon har något fint, friskt och skyggt i sitt väsen ; man kommer
att tänka på en hind i skogen. Hennes spel är energiskt och
fritt från effektsökeri. Hon fördjupar sig med lif och själ i
rollen. Sålunda, när hon i sista akten gråtande sjunker ned på
knä för sin svärmoder, ser man henne nervöst bita i
näsdukssnibben för att qväfva sina krampaktiga snyftningar — ett litet
väl funnet drag, som skänker illusoriskt lif åt scenen. Hennes
stora negativa förtjenst är att ej göra några eftergifter åt
publikens smak för »det söta».

Motsedt med spändt intresse, gick fru Edgrcns af kungl.
teaterns direktion refuserade skådespel »Hur man gör godt» i
böijan af november för första gången öfver Nya teaterns scen.
Hvad dess innehåll beträffar, ber jag få hänvisa till den utförliga
redogörelsen för detsamma i för]idet års årgång af »Dagens
krönika». Uppförandet var en seger— för kungl. teaterdirektionen.
Styckets brister fingo i rampljuset en skärande belysning.
Författarinnan låter gång på gång handlingen hvila för att taga upp
det ena stora spörsmålet efter det andra, vända på det och kasta
det å sido med en paradox. Hennes vrede har varit så häftig,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:31:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1886/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free