Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Lät honom vara i fred, sade gasten, småleende, och
tog Gunnar upp på armen. Nar de kommo ut i köket, bad
han om diflaskan. Gumman lyfte den rykande mjölken från
elden och slog den på flaskan, hvilken sken klar som kristall.
— Nu ä’ den allt for het, sade gumman, men jag tanker
den blir lagom, tills han vaknar, det kära Hfvet.
Borgmästaren såg upp åt himlen. Ett tjockt,
skiffer-fargadt moln, med trasiga, ljusgula kanter, kom vältrande
fram öfVer stugan, och de isande kalla vindstötarne voro sa
häftiga, att han med den lediga handen måste hålla fast i
hatten.
— Det blir oväder, sade gumman, hvars gråstripiga
hårtestar fladdrade som .små vimplar.
Pappa påskyndade sin gång. Han var rädd, att pojken
skulle bli förkyld. När han ändtligen nått fram till ekipaget,
befalde han kusken, som stod och gned de blåfrusna händerna,
att slå upp kuren.
— Farväl mor lilla, sade han efter att mottagit
di-flaskap. t
— Ajöss, ajöss, skrek gumman. Gud välsigne Gunnar
— och borgmästaren med.
Kusken, som klifvit upp på bocken, gaf hästarne ett
rapp, och inom kort var gumman ur sigte.
De hade ej kört mera än ett par minuter, förr än ovädret
bröt ut Först kom regnet i stora, enstaka droppar, som
dunkade med ett plask mot taket, men efter hand växte det
till riktiga störtsjöar, som trummade örondöfvande hvirflar.
Stormen ryckte och slet i kuren, så att det knakade i alla
fogar. Och mörkt var det som i skymningen.
Borgmästaren fruktade, att barnet skulle väckas af larmet,
men det gaf ej ett ljud ifrån sig, När de kört en timmes
tid, började han bli orolig för dess tystnad. Jesus! Han
hade kanhända qväft det i sjalen. Hjertat nästan stelnade
af ångest, och med skälfvande fingrar fick han fönstret ner,
och, resande sig upp, skrek han till kusken, att han skulle
stanna, men just nu smattrade en så våldsam hagelskur, att
hans röst drunknade bort i dess buller. Full af förtviflan
sjönk han ner på dynan, och med handen för ansigtet satt
han en lång stund orörlig som en staty. När han tog den
bort, föll en svag ljusstrimma in i vagnen. Han lyfte
undan sjalen från pojkens hufvud. Kinderna hade en blygrå
farg, och ögonen voro slutna. Han lade sitt öra till parf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
