Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han, att man inte visste, att konsulinnans präktiga hemgift
skrapats ihop af långa fingrar, dä hon hushållade för en
gammal enkeman? Stackars Ebba, om henne var det i alla
fall synd, ty en flicka, som en gång varit förlofVad, har
sedan så svårt for att bli gift! Men hon var ju rik, och det
fins ju här i verlden en sådan uppsjö på anständiga och
moraliska äktenskapskandidater.
Han ref sönder brefvet och plockade fram alla de
gaf-vor, som han erhållit, af Ebba, och svepte in dem i ett
papper. Och så skref han på ett af sina visitkort:
¿ Förlåt allt det obehag, som mitt i Ert tycke så
skamliga handlingssätt vållat Er. Jag var så säker om Ert
bifall, att brytningsbrefvet kom som en kall dusch.
Lyckligtvis är min kärlek till barnet så stark, att den i någon
mån kan ersätta de känslor, som jag hyste för Er. Och
Gunnars genkärlek, hoppas jag, skall uppväga det åtlöje,
hvarmed man helsar hans pappa.»
Sedan drog han af förlofningsriugen och stoppade den
tillika med visitkorten i ett kuvert, hvilket han adresaerade
till Ebba Beckman.
När allt detta var gjordt, ringde han. Efter en stunds
väntan uppenbarade sig Kersti i dörröppningen.
— När vaktmästare Friman kommer hit, så lemna
honom det här brefvet och det här paketet och säg, att lian
går upp till konsul Beckmans med dem.
Och så begaf borgmästaren sig till rådhuset, och der
satt han ända tills klockan slog tre. Skrifvaren, som
oupphörligt sneglade bort till honom med sina vattniga ögon,
lade märke till, att han inte skref mycket, utan nästan hela
tiden satt och tittade ut på torget
När han strax efter borgmästarens bortgång skulle taga
en handling, upptäckte han, att borgmästaren på ett af
utslagen ritat ett barnhufvud — ett sådant der barnhufvud,
som åstadkommes af nybörjare i den ädla teckningskonsten.
En cirkel bildade ansigtet; två punkter ögonen; ett lodratt
streck näsan; tre vågräta ögonbryn och mun.
Detta porträtt syntes honom till den grad lustigt, att
han kastade sig i en af de högkarmade länstolarne och,
hållande för den insjunkna magen, brast ut i ett gapskratt,
som aldrig tycktes vilja ta slut. Och alla de bistra
kun-garne på väggen och alla de stela drottningarna skrattade
i kapp med den utsvultne, fordruckne skrifvaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
