- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1886 /
168

(1881-1891) With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

alla bjudningar. Den första tiden grämde han sig djupt
öfver det bemötande, han rönte, men sa småningom
försonade han sig med sitt öde, och han böljade till sist finna
ett outsägligt behag i att få rå om sig sjelf. Den vackra
våningen, der han gick och leddes, när han ej hade
främmande, föreföll honom numera så oändligt treflig, och när
han var ute i staden, kände han en riktig hemlängtan.

Qvällarne egnades för det mesta åt läsning. Och nu
hände det, att de moderna författarne fingo inträde hos honom,
dessa diktare, hvilka han skytt som pesten, tack vare C. D.
af Wirséns varningsrop.

Men af den estetiska surdegen satt så pass mycket
qvar, att han ej kunde förlika sig med Zola, utan kände en
viss qväljning, när han mättade sin andliga hunger med den
kraftiga kost, som kom från naturalismens mästerkock.
Kielland blef favoriten. Hans förnäma berättarekonst tog
borgmästaren med storm, och hvar gång han anföll det
fariseiska samhället med satirens eleganta ridspö, med
ironiens ciselerade stilett och hånets silkesknutpiska, smålog
borgmästaren, ty i diktarens ömkliga figurer såg han
välkända drag.

* *

*



En dag stod borgmästaren i matsalen och betraktade,
hur ett par svalor med outtröttlig flit lagade sitt bo, som
fatt en remna, när verandan målades. Till sist blef han
trött i ögonen och lemnade fönstret. Då han närmade sig
midten af rummet, kom hans blick att halka öfver bordet.
På den snöhvita duken låg en födelsekaka. Ah, det var
sant, det var ju hans födelsedag — det hade han så när
glömt bort Den kakan hade, väl Kersti, sjelfva
omtänksamheten, bestält — för hans pengar, förstås. Han log ett
vemodigt löje, när han tänkte på, hur många gåfvor, som
den förra födelsedagen tornade sig upp på bordet Inte en
gång hans syster hade gratulerat. Hon var kan tänka stött
ännu. Så fort hon af konsulinnan Ejder fick veta att han
tagit Gunnar hem till sig, hade hon uppvaktat med ett
långt bref, hvari hon riktigt läste lagen för li9uom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:31:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1886/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free