Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och skulle just fråga, om hon ville bli en mor för Gunnar,
då Kerstis rost väckte honom ur hans drömmerier.
— Borgmästaren!
Han spratt till och sporde häftigt.
— Hvad står på?
— Gunnar skriker så fasligt, och jag törs inte lemna
gröten.
Borgmästaren sprang in i barnkammaren, hvartill gröna
kabinettet blifvit döpt. Pojken hade sparkat af sig täcket och
låg, med benen i vädret och händerna krampaktigt knutna,
gallskrikande, som om han varit besatt.
— Se så lugna dig, min lille gris, sade borgmästaren
och höljde täcket öfver honom.
Pojken upphörde med ens att skrika och drog den
lilla munnen till ett bredt leende. Borgmästaren böjde
sig ner öfver sängen och tryckte en lång kyss på barnets
fuktiga läppar. När han lyfte upp hufvudet, såg Gunnar
på honom med stora, strålande ögon och lallade ba — ba.
Borgmästaren blef underlig till mods, nästan förskräckt.
Med återhållen andedrägt och halföppen mun lyssnade han
efter, i fall underverket skulle upprepas, och si — för andra
gången ljöd det ba — b*. Då gaf han upp ett glädjeskri
och störtade ut i köket.
—* Kersti, jublade han, nu kan pojken tala — han
sager pappa.
Och han släpade Kersti med sig, och när de väl
kommit in om dörren till barnkammaren, upphof Gunnar sin
röst och sade ånvo ett ljudligt ba — ba.
Nu fann Kersti tillfallet lämpligt att tala om sirf son.
Han var knapt årsgammal, då han kunde säga en mängd
med ord, och när han var ett år, kunde han peka ut både
sol och måne, och innan han fylt två år, kunde han säga
nästan hvad som helst och hade reda på, hvad kungen hette
och drottningen och hufvudstaden.
Medan Kersti höll på med att lofsjunga sitt barn,
sveddes födelsegröten. Från köket vältrade sig ett
infernaliskt os in i serveringsrummet, och derifrån slank den
genom den halföppna dörren in i matsalen, hvarest den så
småningom förträngde den ljufva doften af violer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
