Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i penningerörelsen. Sjelfva riksbanken har, trots den långa
striden, skördat icke ringa vinst af hans verksamhet. Det
ståndigt återkommande inkastet mot en enda allt beherskande
riksbank är, att den utan medtäflare skulle förfalla till all
den slentrian, med ty åtföljande omsvep, trassel och
tids-utdrägt, som vanligen pläga känneteckna ett statens
ämbeteverk, icke minst i vårt eget kära fädernesland. Detta
inkast fick genom Wallenberg sin mest slående belysning.
Det var just de många och tidsenliga, nyheter, han införde
vid skötseln af sin egen bank, som omsider framtvungo de
gagneliga reformer inom vår riksbank, hvilka egde rum i
synnerhet under Dufvas tid och som ändtligen stält den i full
jämnhöjd med affarsverldens och allmänhetens befogade anspråk.
I sin politiska verksamhet var han likaledes först och
sist bankman. Den fria täflan inom bankverlden och de
enskilda bankernas intresse låg på botten i allt livad han sade
och gjorde inom representationen. Der har han också dels
genomfört, dels inledt mången både nödig och nyttig
bankreform, hvars minne skall öfverlefva honom. Men inom
riksdagen förmådde han aldrig öfvervinna den misstanken,
att bakom hvaije hans förslag eller yttrande låg en eller
annan dold baktanke till de enskilda bankernas gynnande.
Så långt’ hade det kommit, att icke en tanke, icke ett
uppslag, om än fördelen deraf var aldrig så ögonskenlig, kunde
utgå från honom, utan att man genast frågade sig: »Pa
hvad sätt tänker han komma åt riksbanken med detta?»
Ehuru mycket öfverdrifven, var nog denna farhåga icke utan
sitt berättigande. I teorin erkände nog Wallenberg så val
som någon annan behofvet och gagnet af en stark
stats-bank; men i praktiken glömde han det blott allt för ofta,
då det gälde att se sina skötebarn, de enskilda bankerna,
till godo.
Äfven i de fall, der han ej hade bankerna i sigte,
at-sag hans verksamhet såsom riksdagsman hufvudsakligen
vår ekonomiska utveckling; och det vore i hög grad
orättvist att förneka, att den varit till mycket gagn derför. Allt
hvad som kunde lända till att främja det fria utbytet och
vårt deltagande i den allmänna samfärdseln folken emellan
hade i honom en lika nitisk som energisk förkämpe.
Derför var han också på sin tid en af de kraftigaste
försva-rarne af det Gripenstedtska frihandelssystemet Men hvaije
sträfvan att vidga och lätta den mellanfolkliga beröringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
