Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
herska, som tålde opposition från nedan lika litet som
motstånd från ofvan, kom här tydligt till synes. I fråga oni
statsmakternas inbördes ställning gick all hans sträfvan ut
på att främja hvad man skulle kunna kalla
tredjestånds-parlamentarismen. Riksdagen skulle herska öfver regeringen,
men inom riksdagen skulle den klass herska, till hvilken
han sjelf närmast hörde. Gent emot andra kammaren, der
han snart fann att denna klass ej fick mycket att säga, ville
han inskränka området för de gemensamma voteringarna. Gent
emot konungamakten åter sökte han och lyckades slutligen
att stärka representationens ställning genom införandet af
statsministerns ämbete. I stället för att justitieministern
forut äfven måste vara statsminister och utrikesministern
var med honom i rang likstäld, kunde nu hvem som hälst
af statsråden nämnas till statsminister och dermed äfven till
den ansvarige ledaren af konseljens politik. Härmed kom
denne äfven att inom regeringen intaga en fastare ställning
gent emot konungen personligen; och den förbindelse med
representationen, som var inledd genom statsrådens
deltagande i kamrarnas förhandlingar, blef derigenom närmare
tillknuten. Ur denna till det yttre obetydliga förändring,
som dock var ett nödvändigt fullständigande af
representationsreformen, har sedermera framgått den begynnande
utveckling mot ett parlamentariskt styrelsesätt, som gjort sig
märkbar under de följande ministärerna.
Sjelfva representationsreformen var en bland hans fa
missräkningar, men också en af de allra största. I likhet
med så många andra, trodde äfven den annars så
skarpsynte Wallenberg, att den skulle lägga makten i händerna
på det gamla borgarståndet i förening med de s. k.
ståndspersonerna. Landtmannapartiets framträdande med anspråk
på att öfvcrtaga den politiska makten synes äfven för honom
ha varit en fullständig och allt annat än behaglig
öfverrask-ning. Det var honom icke obekant, att de små jordegarné
voro föga gynsamt stämde mot privatbankssystemet Med
deras stränga kraf på sparsamhet och häfdande af det
allmännas rätt gent emot åt enskilde förunnade förmåner
var de enskilda bankernas sedelutgifningsrätt dem framför
allt en nagel i ögat genom den oskäliga vinst den ansågs
bereda ett fätal bankdelegare på hela samhällets bekostnad.
Men direktören för Stockholms Enskilda bank stod alltid
slagfärdig till försvar för sina kära skötebarn. Mången
Ur Dagens Krönika. VI. 2—3. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
