Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
riktigt tycks vara hans bête noire, för att han i Florizel skildrat
ett undantag, en anomali, en qvinna som man ytterst sällan skall
träffa på. Jag har inte så stor erfarenhet af q vinnorna att jag
kan afgöra, huruvida hon verkligen, när man tar den motivering
Brändes ger för hela hennes karaktär i betraktande, blir så
rys-ligt abnorm, men äfven antaget att så är fallet, är hon vil
mera abnorm än den fyrvaktare fru Edgren skildrat i Aurore
Bunge? Näppeligen! Och hvad säger författaren om honom?
Jo, att han inte hör till de starka delarne i fru Edgrens
skildring. Men ingenstädes påpekas det onaturliga, det verkligt
anomala i hela denna figur. Och om den unga flickan i samma
författarinnas »Ett bröllop», som väl dock i onatur eller, om
man så vill, sällsynthet torde ta priset både af Florizel och fyr*
vaktaren, om henne icke ett ord af klander; hon förbigås under
tystnad. Detta ser dock nästan ut att vara mer än inkonseqvens,
det bär spår af den gamla välsignade kotterikritiken. Brändes
har inte samma uppfattning i sedlighetsfrågorna som fruntimmers*
kotteriet här hemma, derför, »pil på’n!»
Det är ju dock möjligt att jag misstar mig häri, ty det
fins verkligen andra bevis i författarens arbete på en
inkonseqvens, som nog äfven kan ha varit enda orsaken till detta.
Så säger han t. ex. på sidan 73, del I, om skildringen af
det äktenskap, som framställes i »Otur», och hvilket är olyckligt
derför att qvinnan hade »månggiftesinstinkter» : »Det vore
önsk-värdt att skildringen behandlat ett sällspordt undantagsfall. Ännu,
fruktar jag dock att man ej kan säga så vara verkliga
förhål-landet, utan snarare att författaren tagit under behandling en
rätt vanlig casus ur de olyckliga äktenskapens skara». Men
tjugu sidor derefter heter det: »Det är blott undantagsvis som
en vesterländsk flicka är klent utrustad i hvad »om hör till
en-giftesinstinkter».
Hur är det nu ni vill ha det, hr Robinson, äro våra flickor
i allmänhet anlagda för engifte eller för månggifte? Ty inte vill
ni väl förklara saken så att det i ena fallet är tal om en fru
och i det andra om en flicka. Frun har väl ock en gång vant
flicka, och månggiftes-instinkterna ha väl ej kommit med
fra-skapet. I så fall blefve verkligen eder uppfattning af
äktenskapets sedliga betydelse sorglig.
Detta är nu ett exempel på inkonseqvens, ett annat ligger
nära detta. Der är det fråga om mannen.
Då säger förf., sid. 65, del I, sålunda om Theodor
Wennerström som han förklarar vara en engiftesnatur: »Han är låwigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
