Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lika sanningslöät är deras påstående: »Då beslöt lian sig
för första gången att — utan att beröra Kieltrakfcaten —
erbjuda vapenhvila och försoning å grundlaget af Norges erkännande
såsom en sjelfständig och med Sverige lika berättigad (?) stat».
Detta grundlösa påstående sammanhänger med det, som hr
Winter-Hjelm sökt använda till hufvudargument för sin
dumdristiga sats, att äfven svenskarne skulle varit »nödde och tvungne»
att ingå på de n. v. föreningsvilkoren. Han menar att
Bernadottes samtal med Orlow den 21 juli bevisar att svenskarne då
afböjde hvad de den 7 augusti antogo, hvilket skulle härrört af
något slags förtviflan om omöjligheten att kufva Norge, en
för-tviflan som är fullkomligt uppdiktad, men deremot på norska
sidan var verklig, såsom en af deras mest sakkunnige män
i oktober 1814 vitnade. Ordföranden i den för
undersökning af Norges tillstånd af 1814 års urtima storting nedsatta
komité, kapten Motzfeldt, skrifver den 16 okt. i sin dagbok:
»Komitén arbetade i dag på att undersöka rikets tillstånd. Det
är i det hela mycket dåligt. Trupperna äro öpridda, så att
fienden be8tämdt sknlle kunna tränga fram mycket långt, innan han
kunde möta motstånd. Mnnderingssaker fattas. Proviant är väl
i magasinerna för c:a 3 månader; men det mesta ligger i
Christiania och Drammen, som absolut straxt skulle blifva tagna,,
och transporteringen härifrån är nästan omöjlig i detta bestialiska
före. Der transporteras visserligen dagligen, men det förslår
nästan intet. Penningeväsendet, som visserligen icke borde
af-skräcka oss, om vi annars kunde strida, är dock mycket dåligt,
och oerhörda summor skola månadtligen fordras till krigets
fortsättning. Och vidare under den 17 oktober: »Vår
sjödefen-sion är mycket liten i förhållande till den svenska. Men allt
kunde ändå öfvervinnas, om der vore enighet och sinne för
tappert motstånd hos nationen öfverallt. Men detta är ej
händelsen. I synnerhet är hos armén en dålig anda (fæl aand) ;
likgiltighet för saken, och en temlig grad af insubordination
her-skar i många corpser».
Den 19 oktober framlades i stortinget af en norsk militär
en tillitsfull försvarsplan, om hvilken Motzfeldt s. d. skrifver:
»Han tager ej nog hänsyn till provianteringen och på hvad del
af landet som skulle uppoffras för det första för denna kamp.
Dock, allt detta måtte nu så vara — men han räknar på arméns
ordning och mod, och tyvärr, det ser dermed underligt nog ut».
Den nämnda komitén kom till samma resultat som dess ordförande.
Bekant Ur äfven att 500 man af Aggerhus regemente, an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
