Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på tillräckligt många ställen framlyser, för att ej kunna
misskännas.
Eedan l:sta § i dessa båda föreningsfördrag visar, huru
falskt detta oaflåtligen upprepade tal om Norges jemlikhet är;
ty den säger blott att »Norge skall vara ett fritt och ejelfständigt
rike, som ej kan delas eller afhändas, förenadt med Sverige
under en konung». Orden »inbördes likhet» eller »inbördes
jemlikhet» genomdrefs först i komitéförslagen af 1839 och 1865, ehuru
de svenska ledamöterne, oaktadt sin efiberlåtenhet i öfrigt, ej gingo
in på att införa orden »fullkomlig» jemlikhet. och det stannade,
som vi veta, vid förslagen, då norska stortinget hade nog svagt
omdöme, för att icke inse de stora fördelar framför det
närvarande tillståndet som samma förslag för Norge sjelft inneburo.
Pertill kommo i nämda föreningsfördrag många andra punkter,
som motsade denna jemlikhet, såsom bäst visar sig af
norrmännens idkeliga sträfvanden att få desamma ändrade.
Detta senare synes dem och hr W. vara en småsak, och han
har tydligen den egendomliga åsigt att »sättet, på hvilket unionen
blef till är af vigt för bedömandet af Sveriges och Norges anspråk».
Af en sådan uppfattning borde vi svenskar, som betvingat Norge,
naturligtvis hafva fördel; men sjelfva grundsatsen håller ej stånd,
emedan ett kontrakt är ett kontrakt, huru det än tillkommit, och
det är oss oförklarligt, huru norrmännen kunna tilltro oss så
ringa urskiljning och huru de sjelfve kunna vilja förråda sådan
brist derpå att de kunna framträda med så besynnerliga satser,
jemte sådana anspråk på ensidigt upphäfvande af
kontraktsvilko-ren, som de nu, likasom förut, uppstält.
Norrmännen hafva från böijan misstagit sig om rätta vägen
att bereda sig en varaktigt god ställning i unionen och denna en
god framtid. I stället för att, genom broderligt tillmötesgående
och villigt åtagande af förpligtelser, som de i allt fall icke kunna
förneka, söka försona svenskarne med de förluster och
uppoffringar de måst vidkännas för och genom denna förening, hafva
de satt hela sin ära och fördel uti att, genom unionskonungarne,
bereda sig en »likställighet», hvars förutsättningar de sakna och
hvars vilkor de ej vi^*a underkasta sig, samt förmåner, som
skolat köpas på vår bekostnad. Fullföljandet af detta system
skall leda till unionens upplösning; och huruvida detta
oundvikliga, men säkerligen icke förväntade, resultat af deras
sträfvanden kan blifva för Norge lyckligt, öfverlemna vi åt dem sjelfva
att bedöma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
