Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hör detta parti visserligen icke till den omtyckta sångerskans
bästa, men ingen annan nuvarande sångerska vid kgl. operan
torde vara att föredraga framför fru Edling i denna rolt hvadan
det nog är bäst att fru E. tills vidare behåller den.
Angående den Karlsohnska editionen af Donna Elvira —
inskränka vi oss till en komplimang — för ren och vårdad sång,
och till ett beklagande — att den förtjenstfnlla unga
subrett-sångerskans nätta talang skall så dragas vid håret. Frök. Karl*
sohns Elvira gjorde det intrycket som ville sångerskan säga till
publiken: »Ja, mina snälla vänner, direktionen har velat att jag
skall agera Elvira för Er, jag har ej velat vara olydig och vägra,
här har Ni mig nu som Elvira, men tycker inte Ni som jag att
det ändå är litet kuriöst det här–—»
Donna Anna presenterade sig i det afgörande ögonblicket
— mirabile dictu! — hvarken som frök. Grabow eller frök.
Strandberg • — utan som frök. — Javette? — åhnej, inte den
gången ! — som fröken Elk. Säga hvad man vill om teaterstyrelsen,
rådlös blir den inte, och säga hvad man vill om våra lyriska
och dramatiska artister, ogina äro de inte. I en hast slår frök.
Ek i sig Donna Annas stora parti, räddar representationen,
sjunger med rättvis framgång och — sjuknar genast derpå från
partiet. Aj, aj, nu stod direktionen der igen! Då kom
räddningen från det håll man minst väntat! Då de andra Annorna
voro sjuka, blef fröken Grabows Anna plötsligt återstäld, kom upp
på opera-ti\jan, sjöng utan en takts repetition, sjöng charmant
och så — adieu mon plaisir! Det farliga partiet stod nu utan
igen — man väntade fröken Javette nästan — men så kom då
julen och »Don Juan» lades undan för »Vermländingarne»,
»Konung för en dag» och hvad allt de heta — dessa stereotypa
jul-pjeser, k. teaterns gröt och lutfisk så till sägandes. —
Derför är det ej mer att säga om »Don Juan» denna
resan. Vi hoppas på en mindre »sjuklig» repris för vårsäsongen
och få då återkomma till de öfriga rolinnehafvarne, af hvilka vi
hoppas hr Ödman (Don Octavio) måtte på nytt glädja oss med
den stora B:durs-arian, som han förr i verlden brukade qjunga,
men hvilken han numera ej törs på, se’n han en gång varit ute
för en malheur i afseende på intonationen, säges det. Nu tro
vi sångaren ej har något att frukta af denna aria, om ej att icke
få sjunga den till slut för idel applåder.
Komertsäsongcn har utom fru Menter tillfört vår
musikmarknad äfven ett och annat i öfrigt af intresse, såsom den unge
belgiern, Eugène Ysaye, hvars rena och mjuka violinspel mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
