Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skarpast framträdde hans opposition mot det reformsystem,
sc>m den första De Geerska ministéren satte i gång vid
representationsfrågans sista afgörande. Han var själen och
hufvudet för den mäktiga opposition, som på riddarhuset
reste sig mot det kungliga förslaget. Det är ock en
offentlig hemlighet, att det är från hans hand, söm en kort
före förslagets afgörande utkommen broschyr förskrifver
sig, som bär den något långrandiga titeln: »Bidrag till
granskningen af Kongl. Maj:ts nådiga proposition till rikets
ständer om antagande af ny riksdagsordning och dermed
sammanhängande ändringar i regeringsformen. Gifven å
Stockholms slott den 5 Januari 1863». Men om titeln var
långrandig och fadd, så är innehållet så mycket mer
talande. Det är Hamiltons fint skurna penna, som här
gisslar det kungliga förslaget. Här framstå bäst dessa så
beryktade »mellanmeningar», hvilka, alltid hofsamma i formen,
dock voro de spetsigaste vapen, som svårast träffade dem,
mot hvilka de voro riktade, och hvilket farliga vapen
Ha-milton med mästarens öfverlägsna skicklighet visste begagna.
Han skrifver bland annat i afseende å sin och sina
meningsfränders ställning till den stora frågan, ’»att vi i afseende
på frågan om en representationsförändring ännu icke anse,
att vi beträdt »gränsen af detta försent», hvarmed iframe för
en reform sällan försumma att hota och hvarom h. exc. herr
justitiestatsministem, uti sitt anförande till
statsrådsprotokollet den 5 januari 1863 funnit skäl erinra. Vore ej
förhållandet sådant, skulle det utan tvifvel vara en fosterländsk
pligt att arbeta för det hvilande representationsförslaget
och taga revolutionen, sådan den deri bjudes, utan
blodsutgjutelse, hvaremot vi nu af samma pligt känna oss
manade att iakttaga all den försigtighet, ämnets vigt kräfver,
och hvilken ingalunda är oförenlig med en allvarlig önskan
att i våra samhällsinrättningar införa de förbättringar, som
af omständigheterna påkallas». Bittrare »mellanmeningar»
kan man väl näppeligen konstruera än de två i dessa punkter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
