Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
betecknande omständighet. Såsom bekant ingicks vid 1873
års riksdag en mellan många olika intressen oscillerande
kompromiss, i hvilken man för att göra landtmannapartiet
till viljes, gjorde försvarsfrågans utgång beroende af
grundskatternas afskrifning. Likaledes hade 1874 mellan andra
kammarens majoritet och regeringen utbrutit en schism
om riksdagens rätt att indraga på ordinarie stat uppförda
anslag. I båda fallen stod grefve Hamilton mot
landtmannapartiet, och trots han vid det landsting, då fråga om
hans vals förnyelse förevar, uttryckligen prononcerade och
framhöll denna sin ställning, blef han med 28 röster af
38 återvald.
Imellertid blef icke grefve Hamiltons ställning i Första
kammaren sådan som man kunde hafva skäl att vänta.
Denna kammare var vid sin första uppsättning i sjelfva
verket, hvad »den siste landtmarskalken » med allt skäl lär
hafva yttrat, »ett nytt riddarhus», och man kunde då med
fog tro, att i denna förnyade upplaga af rikets främsta
stånd en sådan från riddarhusets glansperiod känd förmåga
som grefve Hamilton skulle komma att spela en ledande
roll. Så blef dock icke förhållandet. En hans biograf,
herr P. von Möller, har i sitt intressanta arbete »1867 års
Första kammare» ett märkligt meddelande i detta afseende.
Jag tager, mig friheten aftrycka detsamma. #
Herr von Möller yttrar, att grefve H. till följd af sina
framstående egenskaper intog »i Första kammaren samma
ansedda ställning, som han förvärfvat sig på riddarhuset.
Han hade obetingadt blifvit denna kammares ledare, om
dess majoritet hyst den öfvertygelsen, att han lärt — att
glömma. Vi våga uttala att — åtminstone i början af
den unga kammarens tillvaro och innan dess ledamöter
något närmare lärt känna hvarandra — det röjdes hos ett
ej ringa fatal arten af det svenska skaplynnet att gerna
vilja ana dolda motiver för den individuella handlingen
och att, vid blotta tanken om någon biafsigt, ej blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
