Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ringaste söker att bringa frågan inom’ gränserna för
förnuftets pröfning, måste man nödvändigt antaga, att orden i
berättelsen icke få tagas i sin egentliga bemärkelse, utan
således i en bemärkelse olik den föreställning, som de
ovil-korligen måste ingifva dem till hvilka de riktades. Detta
erbjuder ingen svårighet för Gladstone, hvilkens intelligens
har en besynnerlig förmåga att nyttja ord i denna
ickeegentliga bemärkelse och att säga saker, som kunna betyda
hvad som helst som olika politisk ståndpunkt eller andra
favoritämnen hos olika åhörare kunna göra önskvärdt.
Sålunda har han icke svårt att antaga, att »firmamen tet», som
uppbär stjernorna och skiljer vattnen, helt enkelt kan betyda
en rymd, eller att om författaren af Genesis säger »dagar»
menar han »perioder», ehuru deras längd uttryckligen
bestämts genom »en morgon och en afton». Det kan vara
tillräckligt att säga, att en vanlig intelligens utan tvekan
skulle kalla detta språkbruk af en oinspirerad författare
sjesuitiskt» och att det absolut icke fins något som
berättigar detsamma, om ej det förut fattade syftemålet att
undvika, per fas vel nefas, den alltför tydliga antagonismen
mellan den heliga skrift och vetenskapen. Men om vi lemna
denna punkt och medgifva de icke-egentliga bemärkelserna
fritt spelrum, uppskjutes endast svårigheten. Det antagande,
att Laplaces nebulosa-hypoteser eller hvilka hypoteser som
helst, hvilka öfverensstämma med kända astronomiska och
geologiska fakta, kunna på något sätt jemkas tillsammans
med »graderna af den majestätiska utvecklingsprocess, som
skildras i boken Genesis», är lika ohållbart som antagandet
af ett solidt kristallhvalf eller af sex bokstafliga
skapelsedagar. Gladstone påstår, att om författaren af Genesis
an-gifver jordens skapelse såsom begynnelsen af verket och
först på fjerde dagen låter solen och månen uppträda, han
dermed icke har sagt, att solen och månen ej förut funnos
till, men’ att »deras anvisning till en bestämd plats och bana
såsom ljusgifvande krafter» egde rum först långa perioder
efter sedan jordens geologiska utveckling nått sin
fulländ-niug genom »vår fasta marks uppdykande och afskiljande
från hafvet>. Det är klartf att den första förtätningen af
en kosmisk nebulösa måste hafva egt rum omkring en
central kärna, med andra ord omkring en sol och att planeter
och drabanter först så småningom kunna hafva afsöndrats
och intagit sina platser och banor, sedan den roterande mas-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
