Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nya teaterns lokal lämpar sig föga för den finare
komedien. Salongens akustik tillåter ej detta tillspetsande af
replikerna, dessa små finesser, som äro oskiljaktiga från
Dramatiska teatern, och sujetterna lägga ej heller an på att
pointera detaljen, låta tvärtom dessa allt för ofta gå förbi
spårlöst, medan den dramatiska scenens artister deremot
mynta ut enskildheterna allt hvad ske kan, ibland till och
med stryka under dem allt för skarpt. Jämför till
exempel spelet i Geografi och kärlek — mot det i Hur man gör
godt eller till och med i Barnet, som likväl i sin helhet
kom mycket godt till heders på Nya teatern, — ehuru äfven
i det stycket en och annan replik blef uppäten af den stora
salongen.
Också lämpa sig Nya teaterns nuvarande krafter — i
synnerhet om de äldre ej fa bli med utan» endast de
försökande ungdomarna, såsom var fallet i Väninnor — mindre
för den fina komedien. Vi ha sett dylika spelas bra der
torr, till exempel Konseqvenser, som utfördes förträffligt af
fruarna Engelbrecht och Fahlman och hrr Hillberg, Holmqvist
och Engelbrecht, samt Sanna kvinnor, som stälde kungliga
teaterns försök med samma stycke helt och hållet i
skuggan. Men i allmänhet blir intrycket och följaktligen äfven
resultatet ej det samma som om vi såge samma stycken på
dramatiska scenen. Jämför till exempel de båda teatrarnes
rivaliserande uppsättning af Sällskap der man har tråkigt
eller Stora barn. Och de gåfvos ändå på Nya teatern
på en tid, då dess personal var till större delen en annan
än den nuvarande. Och medan Paillerons stycke gick
mer än femtio gånger på Dramatiska teatern, lades det
ned efter fa representationer på Nya, der det dock ej
spelades iUa.
Ar det ej en fars eller en folkpjes, vår
mästerverks-torfattare hade skrifvit, blir han således lömsk på kungliga
teaterstyrelsen öfver det afvisande eller snarare det
uppskjutande utlåtande, hans stycke ådragit sig. Ty ett
dramatiskt arbetes öde beror ju mera än andra slags dikters
på en tillfällighet. Ar en roman bra, så arbetar den sig i
de flesta — dock ej i alla — fall till erkännande förr eller
senare. Men en pjes! Blir den ej antagen vid den teater,
der den bäst lämpar sig, så har författaren att antingen
trycka den — på egen bekostnad fastän möjligen med en
förläggares namn som skylt på titelbladetT — i hvilket fall den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
