Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att stycket i det hela ej gafs så bra som förr i verlden hos
zetterholmarne. Trion Warberg, Bergström och Hodell eller
Holmquist är ännu långt ifrån öfverträffad — och detta
oaktad t herr Svedbergs vr#kige Pettersson i vaxdukshatt
och sammetsväst var en rolig landsvägstyp, som alls ej
saknar eller saknat motstycken i verkligheten, och fast herr
Castegrens hederlige Andersson var skildrad med både värme
och känsla.
Svenska typer borde man väl fatt se i gamle
Kronofogdarna. Tidpunkten var kanske mindre lämplig för detta
klassiska sångspels återuppståndelse. För några få år sedan,
då Nya teatern förfogade öfver såväl Fredrik Deland som
öfver Viktor Holmquist — och öfver fru de Wahl ocksa
— då kunde Kronofogdarna fått en vida bättre tolkning än nu.
Ty det är ett stycke, som kan spelas af hvilket
teatersällskap som helst, men som få af våra moderna
skådespelare kunna spela bra. Den skola de ha gått uti har
utvecklat många goda egenskaper hos dem, men*den breda,lugna
komik, som svarar till stilen i Kronofogdarna, den har knappast
någon af våra samtida — herr Holmquist undantagen. Och
det som på Kronofogdarnas première verkade mest störande
var det att herr Holmquist förekom bland åskådarne i stället
för på scenen. Gammalt folk skrattar ännu vid minnet af
Sevelin, när han satt uppe i gungan. Sevelin verkade
genom ett slags bondlugn karrikatyr, som var omotståndlig
— jag föreställer mig att Fredrik Deland till någon del
åtminstone ärfde hans förmåga i det fallet. Pierre Deland
gjorde Polykarpus, säges det, med grotesk värdighet,
och Rohde, som undertecknad påminner sig från sin gamla
tider, v$r pösig och »hög», der han i sin röda frack
gick med stolta steg som en tupp ibland bönderna. Herr
Gründer gör en torr Polykarpus utan eloquentia corporis.
Förträffligt gjorde han »pirum »-scenen, der var hau en
bellmansfigur och den scenen gjorde han till styckets
glanspunkt, och det fast herr Ringvall, som satt i gungan
utan att göra någon vidare komisk figur der, lika litet
hjelpte sin medbroder i att frambringa en sant humoristisk
verkan som denne fann sig hågad att hjelpa vännen
Bryn-gel ur dennes obehagliga belägenhet.
Att det gamla typiska sångspelet ej gjorde den effekt
i Nÿa teaterns repertoar, som man haft orsak att vänta och
hoppas, far väl tillskrifvas mindre tidens smak än bristen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
