Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
redan har spelat ut sin roll och de nya operetterna frän
Paris och från Wien bli allt tarfligare och tarfligare.
De tre program, Nya teatern — förutom hvad jag
här ofvan talat om — bjudit på i februari reprenseotera
tre sins emellan mycket skiljaktiga diktarter. Först koin Ett
val — af Knut Michaelsson — ett familjedrama af stort
intresse, särskildt förträffligt bygdt, allt igenom moget i
facturen. Man har jämfört Ett val med Denise, som ju
har alldeles samma ämne. Men behandlingen är olika. I
Denise är det en fransk författare, som konstruerat fram
sina figurer — jag tror ej riktigt på deras verklighet —
der tänker man och handlar efter sådana grundsatser, att
vi skulle sitta förvånade, hade scenen ej vant oss vid
franska tänkesätt. Vi känna ej och tänka ej som dessa
personer. Derför fick Ett val ett ytterligare intresse. Vi
jämförde. Och det fans kättare, som, när de hörde att Ett
val blifvit . refuseradt vid kungliga teatern derför att
Denise skulle spelas der, voro så patriotiska att de ansago
det svenska stycket, som behandlade det gemensamma ämnet
och behandlade det bra, borde haft företräde framför det
franska, som noga taget rörde oss föga.
Nu var förhållandet det att kungliga teatern, när Ett
val inlemnades dit, redan köpt Denise. Och så visste man
naturligtvis att det ryktbara dunWska dramat skulle dra folk,
men om Ett val kunde knapt något profeteras. Det gick
sedan på Nya fem hela gånger, vill jag minnas.
Det spelades bra der. Fröken Sandell, som nyss i
Vårluft gifvit den täckaste ’och mest naturfriska flicktyp,
vi sett på länge, bar upp Evas roll så kraftigt och så rent
att vi allt igenom trodde på den arma flickans känslor.
Och detta fast fröken Sandells studier ej helt och
hållet kunna döljas i hennes spel. I hennes stora
lidelsefulla scener endast bryter känslan fram med så intensiv
våldsamhet att hvaije spår af något inlärdt, reflekterad^
försvinner och vi se framför oss ej skåderspelerskan
utan menniskan, endast och allenast menniskan, Eva, ingen
annan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
