Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och Virginie om hjelp mot sin förtryckare, styckets baryton
-bof, den bachantiske och lättsinnige S:t Croix, och desså finna
nu på den om icke särdeles godt omdöme vitnande utvägen
att den sköna Virginie skall bevekande besvära den förfärlige
om nåd för mulattskan. »Oskuld skall mig makten gifva»,
förmodar Virginie och Paul likaså, till och med Meala, som
dock borde veta bättre. »Oskuld skall dig makten gifva»,
upprepar den ene efter den andra, »Oskuld skftll mig (dig) makteji
gifva», skrika de till slut samfäldt med full hals, som om
denna med hänsyn till S:t Croix’ antecedentia och temperament
endast alltför bräckliga fras icke nog kunde inpreglas i
åhörames hjertan och — örhinnor. Inledningsmotivet kan ju
kallas verkligt anslående, men modulationerna som följa efter
innehålla intet af intresse, och fortissimo-slutet är rent af fult
i sin löjliga anspråksfullhet.
Första aktens senare del har af våra musikbedömare fått
ganska ampla vitsord. Men det skall verkligen vara i brist på
bättre, ehuruväl den något mer dramatiska situationen lätl kan
forleda till öfverskattande, när man ändtligt träffar på en sådan
lifskraftig oas midt ibland det oändliga älskogspjunkets
gäsp-retande sandöknar. Den inledande kören är ju rätt
karaktäristisk i sin förtviflade hopplöshet, men svensk operadiktning
har presterat något fullt ut lika bra (se Hallströms Neaga,
akt I). Negergossens visa erbjuder ett par rätt egendomliga
modulationer och väl hållen rhytm, men är liksom Mealas sång
knappast att räkna till förnämligare musik, om icke det öfrigas
tomhet stälde dessa stycken i förskönande dagar. Virginies
romans låter ju höra sig, men icke heller den kan göra
anspråk på någon uppseendeväckande skönhet.
Innan andra akten börjar har åhöraren pröfningen att få
repeterad Mealas icke särdeles öfverdådiga visa, hvarmed orkestern
laborerar, kör och vänder, långt efter sen det är omöjligt
längre. Ändtligen går då ridån upp, men — o ve! — endast
för att sätta åhörarens tålamod på nya, syåra prof. Om du-,
etten .mellan Paul och Marguerite går an, så kan detta
svårligen sägas om Virginie och M:me de Latours insignifianta duo
strax i aktens begynnelse. Derpå kommer en trio, som
efterhand öfvergår till qvartett, och i detta nummer röjer sig
ändtligen något af fransk smak och fransk spiritualitet, ehuruväl
den i vårt tycke svårligen kan jemföras iped de främsta
opéra-comique-komponisternes bättre saker. Emellertid är numret
mindre entonigt och stillftstående än de öfriga, och ju längre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
