Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
roilians okonstnärlighet gifVen, och intrycket blir icke lättare,
der-för att ämnet i och för sig vill hafva en pikant anstrykning. De
m&nga erotiska scenerna, hvilka äro lika många variationer öfver
det franska uttrycket, »le difficile, c’est convenallement déshabiller
une femme», äro lika monotona och tråkiga som resonnemangen.
Författaren har icke fått någon ton eller doft af sin erotik —
intet af en Gautiers rusiga hänförelse, intet af en Sainte Beuve’s
utsökta qvinlighet, intet af en Maupassants epikureiska
lidelsefullhet, intet af en Garborgs breda tokrolighet . . . Det är blott
ett känsiotomt libertin-lif, författaren förmår skildra, passionens
brutalitet, men intet af dess adlande hänförelse eller aningarika
lycka . . . Ingen lyrik och ingen omedelbarhet!
Orättvist vore dock att förneka de många ansatser till god
och verkningsfull konst, som mångenstädes hittas i
»Kristiania-Bohêmen». Särskildt är hela bokens afslutning, Jarmanns
sjelf-mord, skildradt med en energi, en intensiv styrka, som är
oändligt gripande. Författaren får med ens något af en verklig skald
på dessa ypperliga slutsidor, och det vore väl önskligt, att dessa
kapitel räddades undan den glömska, som det öfriga myckna
pap-peret — trots tryckfrihetsåtalet — snart nog måste försjunka i.
Bättre ett ensamt lösryckt fragment — låt vara blott en final —
der lifvets egen tragik talar, än att dränka en lyckad episod i
600 sidors damm och tråkighet.
Hr Jæger talar så entusiastiskt om »Bohemen», och han
tror nästan, att det är ur den krets af fria, lösgiorda och
vagabonderande existenser, som framtidens evangelium skall komma.
Bohéme-litteraturen måste växa, utropar han — jag tror för min
del, att. dess vexlande, oroliga verld bättre är egnad att alstra
poeter som Murger än samhällsförnyare af det slag, de unga
Önska. Bohêmen — det är parodoxens, jargonens, invektivets,
det ytterliga revolutionsteoretiserandets förlofvade land — och på
qvällarne, i kaféernas gasljus, der replikerna dimpa fantastiska
och upphetsade genom tobaksröken, vändas institutionerna upp
och ned af sjudande hjernor och ansvarslösa tungor. . . Men det
är icke den sortens resonnemang, som bringa de nya tidernas
idéer närmare de tänkandes medvetanden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
