Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvarvid vi hufvudsafeligen vilja taga i betraktande den
dyrbaraste af de skatter, akademien haft att vårda, nämligen svenska
språket. Visserligen har den rent fosterländska språkforsknin
gen på de senare årtiondena äfven i vårt land gjort glädjande
framsteg och många värderika arbeten på detta område hafva
blifvit synliga, men utom Svenska språkets lagar, hvilket verk,
så länge ett svenskt språk finnes, skall stå som en härlig
minnesvård öfver författarens lärdom och snille, finnes i hela
svenska literaturen ingen sammanhängande framställning, ur
hvilken den, som vill lära sig sitt modersmål, kan hemta
nödiga kunskaper. Men äfven nämnda arbete är ingalunda nog
lättfattligt för den större allmänheten, hvarjemte dess dvrhet
för de fleste är ett hinder att kunna draga nytta deraf. Det
ojämförligen vigtigaste liksom ock det svåraste af svenska
akademiens åliggande är derför hennes ordboksarbete.
Htiru olika man än må döma om konung Gustaf HI:e.
en god egenskap kan man icke frånkänna honom, en dygd,
som ej nog kan värderas, isynnerhet hos en konung, det är
hans fosterlandskärlek. Sitt land älskade han, för dess ära
glödde han. Liksom de störste bland sina Jöreträdare på
svenska tronen insåg han värdet af en sant svensk odling och
att grundvalen för en sådan är ett utbildadt svenskt språk.
När han stiftade den akademi, på hvilken han slösade så
mycken ömhet och om hvilkens verksamhet han gjorde sig så
stora förhoppningar, förklarade han, att han ville »upprätta ett
Samhälle eller Akademi endast för Svenska språket.» På
verkliga språkforskare fans då li litet som någonsin stort
öfver-flöd. Johan Ihre, Sveriges största språksnille, samt Jakob
Se-renius, författare till en på den tiden värderik engelsk-svensk
ordbok, voro döda; och den ende svenske språkforskare af
någön betydenhet, som fans 1786, var författaren till »Svenska
språket i tal och skrift» med flera lärda arbeten, Anders af
Botin, hvilken också af konungen fick en plats i den nya
stiftelsen sig anvisad. De ord, med hvilka han vid inträdet af
Ikonungen helsades, äro betecknande för den höge stiftarens
¿sigter. »På hur mycket sätt», heter det, »förtjenar icke denne
ledamot sitt säte i detta samhälle, och hur mycken nytta bör
man ej vänta af dess förstånd och lärdom, af honom, säger
jag, som redan gjort en så vacker början till det arbete
akademien nu ålägges.» Slutorden hafva afseende på Botins of
vannämnda arbete, hvilket således var en hufvudanledning till
Botins ledamotskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
