Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mod blott, mod,
Min segern blir och jag skall triumfera;
Privatbankskaran för min klubba dör
Och ur dess aska sen skall emanera
Den nya riksbank som jag kämpar för
Och som jag skall beherska och regera
Om några år som förste direktör.
SEXTONDE SÅNGEN.
Det stora slaget.
Första kammaren var till dryftning mangrant församlad,
Öfverst i högsätet satt den åldrige, vresige grefven,
Handen på klubban alltren, och många vördiga männer
Uti hans närhet man såg. Den mäktige frihandlam Bennich
Satt der leende, lugn, fast dagligen slagtad af Jörgen.
Nära intill honom satt den tungfottrampande Bergström,
Bred och med leende mun, ty så han plägar att sitta.
Nere på golfvet gick den skönrödlockige Stjernspetz
Och vid hans sida sågs den aldrig tigande Klinkan.
Dahl man märkte der ock, den skyddsfrasflödande rektorn
Och hans trogne kamrat, den dystre norskätaren Strömfelt,
Icke saknades heller den mäktige rektorn från Kalmar
Och än mindre du, hvithjessade, liflige Hedlund
Alla sutten I der, i aningsdiger förbidan
På hvad som nalkades nu. Till sist den vresige grefven
Slog sin klubba i bord och tillät dryftningen börja.
Visliga föllo nu ord om enskilda bankernas väsen,
Många talte derom och talte med flödande tunga;
Lugn dock satt på sin plats den mäktige bränvinssenatom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
