- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1886 /
413

(1881-1891) With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Tag mitt löfte! Jag vill lindra
Hvar jag mägtar, till mitt sista,

Med min sång mitt slägtes nöd,

Jag vill sjunga Edens stränder,

Jag vill ge den fallne vingar,

Lif åt den, som synes död.»

Detta löfte har sedermera betydligt reducerats. Jag
tror ej, att hans poemböcker ha lindrat »slägtets nöd»;
om han »skänkt den fallne vingar», vet jag ej; att han
besjungit »Edens stränder», derom är intet tvifvel, ty detta
synes hafva blifvit hans förnämsta lifsuppgift. Sedan han
i »Nya Dikter», i poemet »Förkärlek», framstält sin
romantik, sin böjelse för enslighet, för månsken och
aftonskymning» går han i »Sånger och Bilder» ännu ett steg längre,
då han i det poem, som inleder samlingen, förklarar sig
söka »en stilla vrå», der han får skåda barnens lekar, höra,
»hur en verldshafsvåg domnar i fredad vik», och läsa sin
Ho-mer, sin Franzén och sin Plato — och först och sist sin bibel.

»Henne, när dagen dör, vare din forskning egnad.

Somna, när lampan släckts, stilla af henne hägnad!

Henne, när morgon gryr, åter med glädje tag,

Stjerna och sol hon är, ljus både natt och dag 1.»

Det är gifvet, att en skald, som eger sådana
tendenser, i mycket hög grad är lämplig till konfirmationsgåfva.
Att teckna tidens lif eller de tankar och* känslor, som röra
sig hos vårt slägte, dertill är han pduglig. Och han
erkänner det sjelf. Han är fullt medveten om sin begåfnings
rätta halt. Han utstakar de råmärken, som begränsa hans
diktning, och han är nog klok, eger nog fin uppfattning
att icke öfverstiga dem. Han sympatiserar icke med tidens
tankar och känslor; han anser dem icke värdiga att gifva
sången innehåll; hans sångmö är alltför skär att vilja
besudla sig med dem. Diktens »lavaeruptioner», »när dagens
frågor sjuda innanför», »orkanens» brus och segerjubel äro

1 *1 Dalen».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:31:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1886/0415.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free