- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1886 /
422

(1881-1891) With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vågorna sjunga ofta sånger för Wirsén; trasten talar
om »sagofröjder bland furustammar», och sjelf skrifver han
sagor, då han icke skrifver minnesbilder. Den långa dikten,
»Trollspöet», är en romantisk sagodikt. Man ser hela
apparaten af jättar och trollqvinnor, af riddare och
borgfröknar, enlevering och äfventyr; der förvandlas de älskande
till törneskogar och svanor, och slutligen kommer prinsen
och tar sin brud på sadelknappen och för henne till sin
kungaborg i drömmens underland. Och allt sker vid
månsken, belyst af månens glitterstrålar. Hans sagopoem, Aster,
handlar om en gösse, som erhållit af gudarne förmågan att
tyda fåglalåt.

Romantikens »blå blomma» återfinnes äfven. Hos
Wirsén har den antagit en mer purpurröd färgton; hos
honom har den öfvergått till den mystiska passionsrosen.
Calderons sång liknar han vid denna »blå blomma».

^Hon är passionsros, är den djupblå, stora,
symboliskt törnekrönta passi flora,
som tälger stilla Långfredagens under
för stilla sinnen, himmelska begär.»

Och i »den heliga veckan» heter det på
Långfredagen :

»Jag känner djupt, hur i mitt hjerta
Passionens ros, ett barn af smärta,
sin djupblå blomma vecklar ut.»

Vidare har han smak för grafvar och kyrkogårdar.
Der, i dödens stad, känner han först riktigt »ett odödligt
hopp1». Han uppmanar läsaren att fly leken och gå ut
bland grafvarna att bedja2. Bättre än festens tärna är
almens sus på kyrkogård8, och när han beskrifver Clarens,
detta hänförande ställe, ser han endast mörker och tunga,
dystra molnskyar, ända tills han inkommer på
kyrkogården. Rousseau och Byron försvinna i fjerran, och fram
träda evighetstankar; andeverlden helsar honom i trädens

1 »Tag mot!» 11 »Vapenmakt». 3 »Förkärlek».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:31:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1886/0424.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free