Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hafva intet motsvarande haft. Vi behöfva således, om något folk,
väckelser och vädjanden till vårt samvete, särskildt med afseende
på huru den uogdom uppfostras, som en dag skall utgöra det
svenska folket. Det är icke en tillfällighet att i norden s& mänga
författare tagit uppfostran om hand: Björnson i *Det Flager
Kielland i »Gift», Bang i *Haablöse Slcegier», Garborg i
Bonde-studenier, Geyerstam i Erik Grane. Det beror delvis på tidens
lifsåskådning, för hvilken denna tillvaro blifvit allt. Just derför
att det då blir så betydande att lifvet skall bli så stort,
rikt, fullt som möjligt, att inga krafter skola ödas bort; så har
uppfostran blifvit ett hufvudintresse pä helt annat sätt än förr.
Detta ämne är ej det enda, på hvilket man kastat sig med
intensivare intresse, emedan man intet evighetshopp har.
Arbetarfrågan t. ex. är ett annat. Det är denna känsla af lifvets
korthet och af det myckna, som förfelad uppfostran tager från lifvets
rikedom, som bland annat vållat hätskheten mot de gamla
hinderliga lifsåskådningarna, ja, som stundom gör den yngre
generationen oförsonlig som Shylock i att kräfva ut sitt skålpund kött
närmast gäldenärens hjerta.
Hela ungdomens religiösa allvar ligger i tron på detta
jorde-lifs värde, på arbetet för dess omdanande. Och så till vida är
upphörandet af tron på ett evigt lif af relativt gagn. Men den
visshet som Erik Grane uttalar, att denna tro skall dö ut och
menniskorna småningom skola få mod att tro »hvad de veta»,
nämligen att denna tillvaro är menniskans hela tillvaro, står icke
i ett förnuftigt samband med den utveckling till en högre
sedlighet, som är Erik Granes lika fasta visshet Erik Grane har
ingen klar lifsåskådning och det är icke underligt. Ty »Erik Grane»
är en af de böcker, som författarne, sig sjelfva omedvetet, skrifva
för att arbeta sig till en sådan, lika mycket som för att ge
uttryck åt en redan fårdig. Böcker, skrifna i denna stämning,
bli lika litet klara tankebekännelser som helgjutna konstverk.
Der komma fram motsägelser och ojemnheter; problemen
debatteras inför läsaren af författaren sjelf mer än af hans
personligheter, och ofta bryter författaren mot kompositionens kraf för
att fl utrymme åt diskussionen. Det är säkert afsigtligt som
»Erik Grane» ej blifvit en roman utan ett mellanting af dagbok
och skizzbok, med det omedelbara, öppna, naturliga
meddelelse-sättet i dylika, hvarigenom mycket fått komma med, som intet
betyder för Erik Granes utveckling. Då jag ofvan sagt, att
boken icke är konstnärlig betyder ej detta, att icke mycket
konstnärligt välgjordt finnes i många situationer. 1$ heller betyder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
