Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var ej längre den späde,
Invid hvars sköte jag drömt,
Det nu var den onde, den lede,
Det väsen, som kyrkan dömt.
Det var han, hvars makt vi röne,
Om också allt hat han bar;
Det nu vår herre, den sköne,
Gudomlige Satan var.
* *
*
Ja, sade han, jag är den slemme, svarte, vilde,
Den slagne. Gud tog allt, jag intet förr en dag.
Dock älsken mig, ty Gud var den er lycka spilde,
Jag ger den åter, jag.
Jag var det som med ljus till eder stamfar lände,
Och honom bjöd den frukt, af Gud förnekad var;
När han ur Eden drefs, jag hoppet återtände:
Du nog det återtar.
Gud väl sin lustgård nu för dig för evigt sluter
Och drifver dig med hot i landsflykts fasor bort,
Dock trots hans viljas bud ett paradis du njuter
På jorden inom kort.
Gud ser med njutning på, hur de han skapat lida
Och bjuder: vinn ditt bröd uti ditt anlets svett —
Jag alstringskraften ut kring jorden mäktat sprida
Och har den söner gett.
Att väcka hat till dig hos din ledsagarinna
Till födslovåndans qval Gud grymt har henne dömt.
Jag gifvit dig en bädd, der kiknande hvar qvinna
Har all dess smärta glömt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 12:31:27 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1886/0521.html
