Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och der sig tjockast skuggors makter
Trängt hopa, hädelsernas skrän
Röt, som när tusen katarakter
Slå ned mot tusen solars sken.
Mig tycktes som i vilda fasor
Af ilsket skri jag såg, hur Gud
Fördömd slog hufvudet i trasor
Och svann i tomhet utan ljud.
Men plötsligt åter allt var stilla,
Allt teg, och bort flög skuggors här,
Som när en svala flyr den lilla —
Och djefvulen ej mer var der.
* *
*
Och ensam, häpen, skrämd i mörkret qvar jag låg
På knä, jag bad, hell dig, jag sad‘ med eldad håg,
Du stolte, starke, hell! Dig höge hör jag till,
Hell dig! Din tjenare jag är, när helst du vill!
Du, som allt godt oss ger, det onda öfverväger,
Du, den förbannade, min hela kärlek äger.
Var helsad frälsare, du fattigmannens tröst,
Som bringar munnen bröd och lycka åt mitt bröst,
Du, som har tändt det hopp oss tålamod bereder,
Som vetenskap och konst och glädje kring oss breder,
Som alstrar snillen fram! Var helsad, upprorsman,
Som helvetet som fri mer godt än himlen fann! *
Du, hvilkens vingar man väl stäckt, men dock ej röfvat,
Du, emot hvilken man oändlig grymhet öfvat,
l)u, hvilken ej har hopp, men likväl härdar ut
Och lider stum, fastän ditt qval är utan slut,
Du, hvilkens stolta mod ej någon straffdom tvinge!
Ja, trodde jag på Gud, mitt hell dock djefvuln finge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 12:31:27 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1886/0525.html
