Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vända vi oss till utlandet, så finna vi här och hvar samma
förhållande — att forna tiders blodiga fejder, forna tiders
verkliga eller förmenta oförrätter lemnat efter sig nationella antipatier,
hvilka af militarismens anhängare skickligt underhållas och näras.
Under det gamla tyska rikets långa vanmakts- oeh
upplös-ningsperiod, då tyska stater som oftast lågo i fejd med hvarandra,
och kejsarmakten — enhetens representant — blifvit en skugga
blott, var Tyskland tid efter annan svårt hemsökt från de franske
maktinnehafvarnes sida. Dessa hemsökelser — fortsatta under
några århundraden — ha i nationens medvetande efterlemnat
spår, som qj lätt eller snart kunde utplånas. Vid tidpunkten
för den tyska riksenhetens återställande begagnade sig de tyska
maktinnehafvarne af dessa känslor för att ena alla de olika
gre-narne af den tyska stammen till ett gemensamt uppträdande
gentemot den gamle »riksfienden». Resultaten blefro den tyska
invasionen i Frankrike 1870—71 och Elsass-Lothringens våldsamma
lösslitande från Frankrike och tvungna förening med det nu
åter-stälda tyska riket. Härigenom har åter framkallats ett franskt
nationalhat mot Tyskland och tanken på en »revanche», ett
återtagande med väpnad hand af de förlorade provinserna.
Trots oförrätter af så ffcrskt datum, synes dock å fransk
sida förmågan af ett rättvist bedömande af motståndaren och af
ett rättvist erkännande af hvad man qjelf fordom förbrutit vara
större än på den motsatta sidan. Intressant är det i detta
hänseende att jemföra det olika sätt, hvarpå franska och tyska
skolböcker yttra sig om de båda folkens forna strider. Om
häij-ningarna i Pfalz under Ludvig XIV säges i Fleury s läsebok för
barn (3:dje upplagan, Paris, 1878):
»Under vintern 1668—1669 utbredde sig på Louvois’ order
en grym och systematisk ödeläggelse, hvafrs motstycke man icke
ens sett i tretioåriga kriget, öfver Pfalz och de andlige
kurfurstar nes områden (Trier, Mainz och Köln). Man fftlde träden.
Man ryckte upp vinrankorna. Palatsen, klostren, hospitalen och
kyrkorna skonades icke. En mängd olyckliga menniskor, nära
att dö af hunger och köld, släpade sig fram på vägarne och
förbannade fransmännen. Heidelberg—Pfalz’ hufvudstad — och
Mannheim, Worms och Speier företedde nu endast grushögar.
Domkyrkan i Speier inneslöt åtta kqjsares grafvar. Dessa grafvar
förstördes, och kejsarnes aska ströddes för vindarne. De engelska
karrikatyrbladen kallade från denna stund Ludvig XIV endast
den allra kristligaste turken, härmed anspelande på hans grymhet,
som öfvergick osmanernas, hans bundsförvandters.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
