Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lärare oeh fredsvän, hr J. Wyina i Schiedam yttrar i en af
honom utgifven skol-läsebok (som citeras i Molkenboers
Corre-spondenz-Blatt): »Enligt min tanke kan nationalkänslan aldrig
för tidigt väckas hos barnen i folkskolorna; men må man dervid
följa den rätta vägen. Det gifves många, som tro, att det bästa
medlet är att berätta ungefår sålunda: Tå den tiden gåfvo våra
förffcder spaniorerna dugtigt med stryk — på det stället jagade
de engelsmännen på flykten — vid det tillfallet slogo de ihjäl
så och så många fransmän’. Men himlen bevare oss och alla
folk fbr en indiansk, nationalkänsla, som måste blifva den
nödvändiga följden deraf.»
Det är ett vanligt, men ödesdigert misstag, att man tror,
att bortläggandet af denna råa patriotism är detsamma som ett
bortkastande af fosterlandskärleken i och för sig. Misstaget
förekommer inom båda de motsatta lägren. Det upprepas ständigt
icke endast af den krigiska patriotismens försvarare, utan ofta
äfven af dess vedersakare. Många bland desse tro sig ännu —
likasom en af den tyska radikalismens förnämste förkämpar på
1840-talet, Arnold Ruge — böra sätta likhetstecken mellan
»nationerna» och »barbariet» och betrakta nationalkänslans utrotande
såsom ett vilkor för att menskligheten skall blifva qvitt krigets
förbannelse. Krigets och militarismens försvarare å sin sida
begagna sig af denna öfverdrift för att — under åberopande af
att fosterlandskärleken är en naturlig och berättigad känsla och
uträttat så stora ting i verlden — förkättra och förfölja ideen
om folkens förbrödring.
Men fosterlandskärleken och begreppet om nationalära måste,
helt naturligt, på olika utvecklingsskeden gestalta sig på ett
mycket olika sätt. En tysk pedagog, Erhard Schultz, yttrar i ett
för några år sedan utgifvet arbete (»Ueber das teleologische
Fundamentalprincip der allgemeinen Pädagogik», 2:dra uppl.,
Mtihl-hausen 1883), hvilket likaledes citeras i ofvannämnda
Correspon-denz-Blatt: »Nationerna måste äfven så väl genomgå
utvecklingsstadier som individerna och hela menskligheten. Ju mera ett
folk i sin karakter såsom ett helt och dermed äfven i flertalet
af sina enskilda medlemmar har förverkligat humanitetsprincipens
ideella kraf inom uppfostran, desto mera är det icke blott
be-rättigadt, utan till och med förpligtadt att betona sitt nationella
väsen och att göra detsamma kultiverande och inflytelserikt i
alla riktningar. Likasom den religiöst sedliga principen städse
måste behålla i sigte det för religionerna, konfessionerna och
sekterna gemensamma, så får äfven den nationella principen aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
