- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1886 /
602

(1881-1891) With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

af hans egna förutsättningar. ’ Men att göra hela måleriet stadt
på förfall på den tid, då visserligen de privilegierade
konstnärerna från institutet hade mest att säga, men då likväl
Meis-sonnier, Courbet, Millet, Corot, Theodore Rousseau, Diaz,
Fromentin, Dupré, Daubignv och Jules Breton verkade — det är
väl öfverdrifvet i alla fall.

Ett och annat faktiskt misstag hittar man också. Ingres,
som i bokens andra kapitel kallas »salig menniskan» och
omtalas i imperfektum, lefde då ännu och dog ej förr än 1867.
Courbet, som äfven omtalas såsom en fördetting, fortfor ännu
i ilera år att utställa, — orätt således att ställa hans epok som
motsats till närvarande tid (1863). Flera dylika oegentligheter
kunde hittas.

Författaren fäster föga afseende vid den utveckling,
konsten tog under det dussintal af år, som förgår under berättelsens
gång. Men sant är att denna tidpunkt är väl vald för att
framhålla en det oföddas målsman, som måste gå under. På senare
hälften af 1870-talet blåste helt andra vindar inom franska
konsten än tio år derförut. Och nu skulle Claude ej behöfva
tveka bort sitt lif.

* *

*



Jag antager att min läsare känner Zolas Uceuire och be*
höfver således ej ingå på sjelfva berättelsen elller framhålla
dess afsigt. Att den vimlar af utsökt förträffliga drag kan man
ej undgå att se. Tänk blott exempelvis på Dubuches
förhållande till sina barn — eller på Christines så lifskraftigt
tecknade figur. En hvardaglig karaktär, ej alls idealiserad men
sund och lefvande, i stånd att ofTra allt för sin kärlek, men
upprorisk, krossad, då det är förgäfves, allt förgäfves, då hon
ser Claude gå oundvikligt mot sitt förderf och ej får hejda
honom. Sant, sorgligt sant!

Inte heller behöfver jag tala om framställningssättet.
Zola berättar här som i sina andra böcker, han är lika bred
och lika litet målare. Han behöfver en half sida för att
be-skrifva, hvad man såg vid skenet af en blixt — en kolorist
skulde affärdat det på fem rader — och medan Goncourt
gif-ver en inpressionistiskt liflig färgskizz på ett enda blad af
vernissagedagens vimlande lif, så anslår Zola tjogtals sidor åt
beskrifningar deraf, och då har han förut skildrat de refuse*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:31:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1886/0604.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free