Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af kapitalets njutningar, hur det är han, som skapar det,
medan arbetsgifvaren sjelf, som ingenting uträttar, förvandlar det
i brysselmattor, i fåtöljer och dyra taflor, och kläder sin hustru
i siden och sammet En vän besöker honom och yttrar under
samtalet, att all denna radikalism är falsk och förderflig. Gör
sjelf, hvad du vill, att andra skola uträtta! Lef, som du
predikar! Lef forst och lär sedan! Karling blir eftertänksam. Han
finner, att striden mellan konservative och radikale icke ror sig
kring ideer, men har ett köttstycke till mål. Och han sjelf,
hvad stred han för? Endast af äregirighet, ty folket var honom
likgiltigt. Alltså af egoism.
Den unge herrn, »fru Bergs son», erkänner helt öppet, att
han, liksom skribenten, var radikal af egoism; men han
öfver-ger det sedan, ty han kommer till det resultatet, att »lifvet är
ett slagsmål, hvarvid det naturliga är, att den starke eller
kne-pige skall komma ofvanpå. Kan nu radikalismen hindra lifvet
från att vara ett slagsmål? Nej, ty radikalismen är sjelf endast
en slagskämpe. Radikalismen är alltså bara bosch.»
Den svage måste gå under, och arbetaren är visst icke
den svagaste i lifskampen. »Många», yttrar förf., »af den klass,
som är föremål for arbetarnes bittraste anlopp, skulle vara
ganska nöjda, om de kunde äta sig så mätta som de arbetare,
hvilka skrika mest på sin rätt.»
Sentensen exemplifieras i berättelsen »Sista Sömnen», der
en ung »öfverklassman», som spårat ur och bragts på fall,
slutligen tar gift för att rädda sig från hungersdöden, då han
fåfängt begärt arbete. Han reflekterar och kommer derhän,
att egoismen är allrådande. Man säger, att allt går framåt,
men hvad är det, som går framåt? »Är det endast de yttre
formerna för menniskornas lif, som vexla, under det att vi
innerst alltid förblifva egoister, som endast tänka på oss sjelfva?»
I de exempel, jag framstält, har förf. besvarat den unge
sjelf-spillingens fråga.
Man skulle alltså kunna säga, att förf. i slutkapitlet ger
oss en resumé af bokens innehåll. Eller ock, att hans små
skizzer äro detsamma som illustrationer, d. v. s. gifva konkret
form åt en maxim eller en lefnadsregel. Denna sträfvan är
så tydlig, att man ofta i resonemangerna, då personerna sam*
tala, återfinner samma ord eller variationer af samma ord, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
