Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är en god sak. Han skall upphöra att karrikera, då han söker
att vara satirisk. Han skall ersätta det skärande, som stöter
oss på flere håll, méd litet mera humor. Framförallt bör han
mogna. Sedan vilja vi hoppas!
* *
*
Men vårens vaknande lif har ock en annan skildrare. Det
är Saxon »I vårdagen». Våren är så härlig med sin unga,
friska grönska, men det är »lögn alltsammans. Bara ett
vackert skal!» Tallame deruppe på berghällen få allt magrare
näring, då jordskorpan är för tunn och träden bli för stora; de
äro »skogens proletärer, af omständigheterna dömda till ständig
nöd». Längre ned stå björkarne i sin fagraste knoppning, men
dem tappar man saften ur, ty af saften gör man vin.
Blåsip-porna skjuta upp, men barnen plocka af dem, och under ifvera
trampa de sönder de små myrorna i massor. Tussilagerna,
hästhofvarne, brösta sig på dikeskanten, ensamma herrar, då
de förqväfva all annan växtlighet. Elfveri ligger spegelblänk,
men förtiger, hur mycken kloaksmuts, den mottager i sitt sköte.
Och lärkorna qvittra — hvem vet! kanske en sorgesång, ett
dödsqväde öfver en kamrat, som kom för tidigt och frös ihjäl.
Midt i denna vårnatur sitter Saxon och skrifVer bref. Han
berättar om sitt lif, om sin barndom i den lilla bondsocken,
hur han sedan stängdes in med sina högtflygande drömmar
bakom disken i en krämarbod, hur ondt han slet, hur han
läste och pluggade och slutligen nådde målet, litteraturens
knaggliga stråt. Men hans böcker fingo ej förläggare. 1
stället blef han tidningsredaktör i en småstad, ett litet kråkvinkel.
Och nu skulle han lefva! Allting var så stort, så ofantligt stort,
tyckte han. Och dock var det så smått, så »helvetes smått».
»Får jag bara äta mig mätt, skratta ut dem, som gå och
idealisera, och kittla den bildade och förmögna brackianismen, så
är jag belåten», slutar han.
Och han ger oss hela kråkvinkel. Kortvaruhandlar
Magnusson, som icke kunde begripa, hvar Nordenson köpt den
krage, han hade på sig i kyrkan; skräddar Lund, som gick
och svor öfver, att stadskamrerns skrifvare tagit kläder hos
Rosselin; fabrikörskan, fru Alstermark, som på öret kunde be*
rätta, hur mycket hvar och en hade skänkt till friförsamlingens
nya tempel; Nordenson, apotekaren, som tycker, att Maria
Hedlund är »en nedrigt söt flicka»; fru Magnusson, som prun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 12:31:27 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1886/0610.html
