Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
synen. Ulla vaknar upp ur det rus, # hon befunnit sig i.
Hvad skulle han tänka om den förtrolighet, hon visat
honörn! Hon är ju en ung dam och han en ungman/
Der-för blir det nödvändigt, att de ömsesidigt bevaka
hvar-. andra. »De voro icke längre i sagans och sångens land,
der älskog var lika naturlig som skogens sus. De voro i
en konventionel, tråkig, prosaisk verld, der man icke
älskade hvarandra, men der man antingen förförde och blef
förförd samt kallades fallen eller friade och lät sig tillfrias
och satte bo och kallades aktningsvärd.»
Högre än alla dogmer, religiösa eller moraliska, skattar
hon hjertats finkänslighet och ädelhet i sinnet. Ja, hon
till och med anser, att en villfarelse, ett felsteg ofta kan
vara ädlare än en korrekt, men småsinnad pligtkänsla.
Derför är den afsky, det banala inger henne, djupare, än
man väntat sig. »Hellre ohöflig», heter det, »än banalt
artig. Hellre härd och frånstötande än banalt känslofull,
hellre klädd i afstickande färger och i tyger, som alls icke
passa till årstiden, än i en banalt vårdad modedrägt.»
Denna afsky för det banala sträcker sig ock till
menni-skoma. Hon kan icke begripa dessa glada, harmoniska
hvardagsmenniskor, dessa, hvilka beständigt äro förnöjda
och vid godt lynne, alltid se unga ut och ofta kunna
fram-lefva ett helt, långt lif, utan att man upptäcker en rynka
^på derate panna. »Då jag ser ett ansigte med skarpa linier
och grå hår», säger Elfvan, »väcker det alltid mina
sympatier. Jag tänker: der är en menniska, som känt något,
som tänkt något, som lidit.»
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
