Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.sommaren och den egentliga teaterpublikens frånvaro på
resor, vid badorter och på sommarnöjen. Noga taget »går»
icke Holberg hos oss. Det är ju möjligt, att en
rollbesättning af idel Poidsener skulle hjelpa upp saken. Det är till
och med troligt, att något dylikt skulle hafva samlat ett par
fulla hus. Men under nuvarande forhållanden förblir hela
den Holbergska verlden oss så pass främmande, att äfven
en Poulsens mästerliga förmåga att göra oss förtrogna
der-med icke räcker till. Vi uppskatta hans Henrik oeh hans
Arleqvin och beundra hans framställningskonst, som sätter
lif i en af de figurer vi se framför oss, men vi stanna i
klyftan mellan vår beundran för den enskilde konstnärens
personliga talang och vår likgiltighet för det eljest
någorlunda’ liflösa stycket i dess helhet.
Att spela Holberg är, liksom att spela Molifcre, en
natio-nel specialitat och derför infor en främmande publik en af
de minst lyckliga uppgifterna för ett gästspel, der icke detta
omfattar en hel personal af Holbergsskådespelare. För den
lilla falang af åskådare, som går pä teatern under alla
förhållanden för att icke försumma något, har ett dylikt
gästspel alltid sitt intresse och ett mycket stort intresse, då,
såsom här vid lag var fallet, det är fråga om verkligt
konstnärliga skapelser. Men för den publik, som fyller
salongerna och som infinner sig der för att ha roligt, är en
Hol-bergsfigur, omgifven af kungl. svenska skådespelare och
skådespelerskor i Holbergskostymer, ingen tillräcklig lockelse.
Våra teatrars personal kan icke spela styckena, och vår
publik kan derför icke njuta af dera. Det är sant, att fröken
Ahlander i »7>e osynliga» sekunderar hr Poulsen på ett
jemförelsevis förträffligt sätt och att i »Henrik oeh Pernilla»
fru Hartman är en Pernilla och hr Personne en Arv, som
icke försvinna vid den främmande gästens sida, men äfven
med denna hjelp är hr Poulsen så godt som ensam om den
Holbergska andan, och det hela får ieke det öfvertygande
verklighetslif, som tilltalar en publik utan danskarnes
smaktradition i fråga om deras nationele lustspelsförfattare. Detta
kan icke tillskrifvas våra skådespelare och skådespelerskor
som något fel, utan det är blott ett faktum, beroende på de
ifrågavarande komediernas natur att tillhöra en annan tid
och ett annat laud än dem vi sjelfva tillhöra.
Hvad som framfar allt kännetecknar hr Poulsens
framställningssätt är en utomordentlig säkerhet i det tekniska,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
