Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verka på cUn mera lössläpta form hans lif tog och på hans
åsigter om lidelsens allena berättigande såsom normerande
förhållandet till det andra könet Det är under denna tid,
som den mera betydelselösa idyllen med grefvinnan
Lapru-naréde utspelas, och det är denna, som knyter det iör honom
skickelsedigra förhållandet till grefvinnan d^goult*, modern
Paris 1835, vistades länge lios henne på Nohant samt hon under
Genéve-perioden besökte honom, ser det ut, som om äfven denna vänskap
varit mera en yttre anknytning, beroende på tillfälliga omständigheter och
samstämmighet i revolt mot det gamla, än någon djupare inre sympati.
Såsom sedan visade sig, behöfdes det också ej mycket för att upplösa
detta rent yttre förhållande, och äfven sedan den omedelbara anledningen
härtill ej längre förefans, återknöts det aldrig.
* Grefvinnan d’Agoult, född de Flavigny, mera känd under sitt
författarenamn Daniel Stern, tillhörde både på fädernet och mödernet
Vancien régimes förnämsta familjer. Sjelf nära tjugonioårig var hon i
både inre och yttre begåfning en af den förnäma pariserverldens mest
glänsande företeelser, när den ännu ej tjugotreårige Liszt kom i
hennes väg. Hon hade då, efter julirevolutionen, i viss mån brutit med
sina traditioner, men hennes salong var en af de mest sökta i Paris och
mötesplatsen för den nya tidens andar. »Alla de mina höllo sig borta
från borgarhofvet», säger hon sjelf, »men i våra tomma salonger hade
jag om möjligt ännu tråkigare än förr vid hofvet (Carl X:s, der hon var
hofmästarinna hos dauphine, hertiginnan af Angouléme, Ludvig XVT.s
dotter). Jag var ej bestämd att tillbringa mitt lif i denna orkeslösa
tomhet och gjorde revolution. Jag insåg, att talangen hade rätt att intaga
den plats, som förr uteslutande var reserverad börden, och kallade till
min salong diktarne, dessa ljusets söner och — en berömd konstnär.»
Den berömde konstnären lyste för Öfrigt länge der, innan verlden fick
något att säga derom, och det ser ut som om Liszt, sedan det
bedårande inflytande, grefvinnan öfvade på honom, böljade blifva farligt för
hanB lugn, en tid bortåt sökt undfly nätet. Det var under denna tid han
tog sin tillflykt från Paris till den förut omnämde abbé Lamennais i
Bretagne, hos hvilken han sökte lika mycket lugn undan lidelsens
stormar som klarhet i den inre söndersplittringen. Och man skulle nästan
kunna säga, att hans »Pensée des morts» (n:o 4 af Harmonies poétiques
et rélegieuses), som skrefs i La Chénnaie, blir likasom en alldeles specifik
bärare af hans stämning vid denna tid: en oändlig längtan, ett
lefhads-trött bortvändande från verldens oro. Belysande denna är ock den
beteckning för föredraget, som L. först gifvit detta stycke i st. f. titel:
»Avec un profond sentiment d’ennui», och, förklarar han sjelf, »ennui
här taget i den djupa betydelse Bossuet plägade ge ordet: »cet
inexorable ennui, qui est le fond de la vie humaine».
Detta menskliga lif med alla sina skiftningar tog honom emellertid
efter återkomsten till Paris snart åter fången. Det brusande lifvet å
ena sidan med George Sand och hennes själsfränder, å den andra med
en krets unga eleganter af börd och begåfning — bland hvilka främst
lyste den för sitt njutningslystna och öfverdådiga lefnadssätt ej mindre
än för skönhet och konstsinne bekante furst Belgiojoso — drog honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
