Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genomtåg genom Sveriges vestra landskap till Norge, der de
skulle bilda armékårer för att sedan derifrån sättas öfver till
Skottland; det meddelades, att svenska regeringen afslagit denna
begäran samt att, »om Frankrike dertill skulle foga hotelser
om ett infall i Pommern (inom kort, såsom man vet, både
gjorda och verkstälda) och om qvarstad å de svenska fartyg,
som befinna sig i franska hamnar — ville Sverige / öppet
förklara sig träda på Englands sida.* Tvifvelsutan gjordes
genom afslaget åt Frankrike äfvensom genom det varskoende
uppdagandet en vigtig tjenst åt England. Från detta farliga håll
hade det ej varit angripet sedan vikingafärdernas dagar, skall
måhända ej heller angripas förr, än Rysslands flotta, efter att
hafva mottagits i norska hamnar, visar sig på Vesterhafvet.
Den 20 nov. var Thornton besluten att lemna Åmål, föga
belåten med »det tvära afbrottet på de förhandlingar, hvilka
i sin början tycktes lofva ett vida lyckosammare resultat.» Han
återvände samma väg han kommit och skref (25 nov.) sin
näst-följande rapport till sin regering ombord på örlogsskeppet
Vic-tory vid .Vinga. Genom antydningar från Göteborg trodde han
sig hafva funnit, att »utgången helt och hållet var Engeströms
verk eller att denne åtminstone genom vrängda framställningar
aflockat kronprinsens samtycke dertill.» Ombord på Victory
qvardröjde Thornton ända till de sista dagarne af december.
Derunder meddelade han sig med grefve Rosen om liqvidation
för de i Karlshamn qvarhållna engelska skeppslasterna; i sitt
svar gaf Rosen den uppmuntrande antydningen, att »denna
fråga endast vore af ojämförligt underordnad betydelse i
förhållande till andra och större, om hvilka det nu egentligen rör
sig.» Thorntons afsigt var nu att genom Rosen öppna en väg
för direkta meddelanden till kronprinsen med förbigående af
utrikesministern Engeström. I början af december anträdde
Rosen i sådant syfte en resa till Stockholm och uttalade i bref
till Thornton sitt hopp, att det skulle »medföra ett godt
resultat.» Emellertid afreste Thornton utan svar till London. Efter
ankomsten dit anhöll han hos lord Wellesley att få »till grefve
Rosen ännu en gång framställa samma förslag, nu med den
större befogenhet, som h. m:ts regerings godkännande deråt
kan gifVa.» Så ändades hans första beskickning. Resultaten
voro skäligen små, kan man tycka. Dock hade mellan de båda
regeringarna, midt under officielt krigstillstånd, satts i gång en
hemlig och vänskaplig kommunikation, som sedermera i större
skala anlitades.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
