Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I början af sin pilgrimsfärd mumlade han ofta: »Ack!
om jag endast kunde höra denna Street By and By /* Men
mot slutet göt han tårar af ångest och sade: »Oh! att jag
inte kan höra något!»
Sålunda förflöto åtta veckor och till sist togo några
personer med barmhertigt hjerta hand om honom och
skaffade in honom på ett lasarett Han knotade inte, ty hans
krafter voro uttömda’ och med krafterna alla hans
förhoppningar. Föreståndaren för lasarettet öfverleranade full af
medlidande åt honom sin salong och sängkammare och
vårdade honom med den ömmaste tillgifvenhet.
Efter förloppet af en vecka kunde patienten lemna sin
säng för första gången. Beqvämt utsträckt på en soffa,
lyssnade han till marsvindarnes klagande sång och det qväfda
ljudet af steg på gatan. Klockan var omkring sex; en klar
brasa flammade i kaminen; en lampa spred ett glädtigt sken
i rummet: ljus och värme inom hus, mörker och köld ute.
Alonzo smålog svagt vid tanken, att han i sin kärleks
för-tviflan gjort sig till en dåre i verldens ögon, då ett Ijuft
och svagt ljud, så aflägset, så aflägset, att det inte var mer
än skuggan af ett ljud, träffade hans öra. .Hans hjertas slag
stannade, han låg der flämtande... Sången fortfor.
Långsamt och utan att göra sig reda derför satte Alonzo
sig upp:. »Det är hon! Det är hon! Oh! de välkända
tonerna!...
Han släpade sig tjusad till hörnet, hvarifrån ljudet kom,
förde åt sidan ett draperi och upptäckte en telefon.
Han lutade sig ned öfver telefonen och som den sista
tonen förklingade, utstötte han detta utrop:
— Andtligen! Himlen vare lof! Ändtligen har jag
återfunnit dig! Tala till mig, dyrkade Rosannah! Den grymma
hemligheten är afslöjad: det är den skurken Burley, som
tillåtit sig härma min röst för att såra *lig genom sina
oförskämda ord...
Här en paus, som syntes Alonzo lång som ett
århundrade, sedan anlände dessa ord från ett aflägset land:
— Oh! säg, säg än en gång dessa dyrbara ord, Alonzo!
— De äro uttryck af sanningen, rena sanningen, och
du skall få ett ovedersägligt bevis derpå.
— Oh! Alonzo, stanna q var, lemna mig inte ett
ögonblick; huru jag* känner din närvaro!... Säg mig, att du al-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
