Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nas hemlighetsfulla språk och förmåga att uttrycka en
karakter. Få Göteborgsutställningen saknades ej tillfJUle att
bilda sig ett begrepp om denna moderna konst
Hasselberg hade här sin stora grupp från salongen,
»Farfadern», och en mindre staty, »Uppfinnaren». »Farfadern»
framställer en gammal gubbe med ett litet gossebarn i knät
Sömnen har öfverraskat dem båda, och den lille håller på
att glida ned ur den gamles armar. Med djupsinnig
enkelhet har konstnärn här uppfattat det innehållsrika motivet
naturen, som jemnar ut skilnaden mellan lifvets båda
yttersta poler, och med denna utsökta känsla i formbehandUngen,
som är honom egen, funnit uttryck för det för de båda
åldrarne djupast kännetecknande.
Linierna äro, som sig höfves, ädla och allvarliga,
synnerligen kring det öfre partiet Det nedre verkar litet
ofar-digt, som skulle konstnärn ej ha funnit den lösning, han
sökt, men ej så mycket att det förmår nedstämma
grundtonen i det hela. Det är ett stort och moget verk.
»Uppfinnaren» föreställer en 14 å 15 års gosse, som
sitter tankfull och leker med ett litet vattenhjul. Har är
det således en karakteristisk sida af gosselifvet, som vackert
och poetiskt tolkats. Ställningen är god och enkel,
utförandet känsligt som alltid, hufvudet uttrycksfullt, kanske litet
för mycket Det verkar en smula för tungt i formen, for
medvetet i uttrycket
Gosseåldern har också skildrats af VaUgren och
Lundberg. Vallgrens »Gosse lekande med kräftor», är rolig,
gaminartad, full af sprittande lif, men icke fri från slarf i
modelleringen. Lundbergs »Per Svinaherde» har vackert
hufvud, käck uppsyn och ganska liffull ställning, men lider
af temligen kraftlös formbehandling.
Barnaålderns lyckligaste framställare få vi denna gång
söka bland porträttörerna. Fallstedts barnhufvuden ha en
oförliknelig tjuskraft, naiv, älskvärd, liffull. Det är, som
skulle hans gåfva att gripa i flykten ett skiftande, spelandf
lif här funnit sitt rätta område. Men hela Fallstedts
utställning är af mest glädjande art, ett bevis på önskligt
framåt-g&ende. Här fins lif i många arter, älsklig barnaoskuld,
leende skalkaktighet, ungdomligt allvar eller småmysande
medelålders humor. Hans farglagda, tillstälda genrebyster i
terracotta stå fortfarande på gränsen till det otillåtna. Men
den som samtidigt kan göra något så fint oéh allvarligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
