Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
framtidens konst De idéer, Sainfc-Simonisterna väckt hos
honom, fingo nu gestalt »Så uttryckt», sade han, »kan
konstverket blifva till ett kulturspråk och den
reproducerande konsten lösa en kulturuppgift. Konstverket måste
helt och hållet forsänkas i den reproducerande konstnärens
ande, för att ur den omedelbara känslans glöd af honom blifva
fbdt på nytt. Icke formen skall klinga, anden skall tala! På
detta sätt blir virtuosen konstens öfversteprest, i hvars mun
den döda bokstafven vinner lif, hvars läppar uppenbara
konstens hemligheter.» Orden klinga må hända i mångens öra
en smula öfverspända, men for en hvar, som i likhet med
Liszt hyser en lefvande tro på konstens sedliga uppgift, skall
bakom dem meningen ligga klar, och citatet kan derjemte
betraktas spm uttrycket for Liszts hela sträfvan som konstnär.
Men trots det djupa intryck, Paganinis hela
framträdande gjorde på honom, var han ej blind för bristerna och
ensidigheterna hos den store virtuosen. Han insåg
disharmonien mellan P:s snille och ståndpunkt som menniska.
Ofverväldigad af de andliga och tekniska perspektiv, som
hans geni öppnade for den reproducerande konsten och
hvarigenom han höjde denna upp till den skapande
konstens jemlike, kände sig Liszt ’på samma gång tillbakastött
af Paganinis brist på allmän och mensklig bildning, af
bristen på idealitet i hans konst I sin bekanta uppsats öfver
Paganini tio år senare betecknar han såsom både
utgångspunkt och mål för den samma »en trångbröstad egoism»,
och detta, som utgör inskränkningen i P:s storhet, utstakar
tillika den bestämda gränsen för hans inflytande på Liszt
I honom såg Liszt ett för sig sjelft bestämmande
vittnesbörd om, »huru oskiljaktig den verkligt konstnärliga
bildningen är från den menskliga, huru den menskliga storheten
måste vara genomgångsstadiet för den konstnärliga»; det
var detta, som aflockade honom det stolta, bevingade ordet
» génie oblige»*, h vilket tryckt sin stämpel på hvarje
handling af Liszt, i konsten som i lifvet, och det är genom detta
* 1 den ofvan nämda uppsatsen om Paganini, skrifven med
anledning af hans död 1840, hvilken slutar med dessa ord: »Måtte
framtidens konstnär med glad t mod afstå från den fåfangligt egoistiska roll,
hvilken, såsom vi hoppas, i Paganini funnit sin sisfa glänsande
representant ; måtte han ställa sitt mål inom och ej utom sig och
virtuositeten för honom blifva medel, ej ändamål ; måtte han dervid aldrig förlora
ur sigte, att lika väl som det heter ’noblesse oblige’, med lika och ännu
hogre rätt heter det äfven 9génie oblige?.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
