Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1841, 42, 43, 44, och hvilket af dessa? Måhända 1841, då
hon nu vågat sig hit upp till den mognade talangens
beundrare.
Alltnog — Pauline Lucca har varit här. Man har sagt
att hon har »le diable au corps», denna konstnärinna, och
törhända icke med orätt. Då hon 1859 i Olmütz debuterade,
egnade hon sig först åt den tragiska stilen, Elvira i Emani,
Norma, Valentine i Hugenotterna etc. etc. I den senare
rolen fick Giacomo Meyerbeer se den vackra wienerskan och
fattade sådant behag i hennes framställning, att han
»komponerade Afrikanskans titelrol för henne»–—
Så tros det och så tror kanske den goda Lucca sjelf
än i dag. Det är blott litet förargligt att det fins flere
san-gerskor, som ha kunnat skryta af samma ära, att Meyerbeer
skrifvit Selika »specielt med hänsyn till min talang». Sedan
1847, två år före »Profetens» première, var en stor del af
»Afrikanskan» i ordning och såväl en fransk som en italiensk
sångerska hade den beräknande maëstron då i sigte. Men så
kom »Profeten» emellan, fru Viardot skulle der ha sig en
triumfrol och Roger skulle från Opéra-Comique inträda m
Grand Opéra i Johans rol, som utan tvifvel är långt
tacksammare än bigamisten de Gramas. Men saken var den att
Meyerbeer i början af sextiotalet gerna ville ha sina nyaste
operor, som gjort lycka i Paris, uppförda i sin födelsestad
»L’étoile du Nord t gick icke gerna an, den kunde
berline-sarne utantill sedan »Das Feldlager in Schlesien», delvis not
för not identisk; för »Dinorah» fans ingen Marie Cabel i
Berlin, som då genljöd af Luccas namn. Då begagnade sig
den alltid sluge och omtänksamme maëstron af detta
favorit-skap i och för sin Afrikanskas lyckliga framträdande i hans
födelsestad — han »komponerade sin Selika enkom för Lucca»
— hon sjöng den — och hon och operan och Meyerbeer
— alltsammans gick alle stelle!
Det var som Hector Berlioz sade: Den Meyerbeer har
icke blott lyckan att ega en stor talang, framför allt har han
talangen att ega stor lycka.
Selika var ett allvarsamt afbrott i Luccas glada
repertoar, ty glad hade den blifvit med åren. Näpna pager aflöste
en förtviflad Elvira, koketta subretter undansköto den sublima
Valentine, Chérubin bjöd Muntra fruarne armen, Mozaits
Zerlina drillade i kapp med Aubers, Svarta dominon
extra-vagerade och Gounods Margaretha — jubilerade, ty märk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
