Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag fann för god t att gno hem och stänga mig inne med
brefskrifning.»
Men han vänjde sig så vid ett regelbundnare lif, han
hängaf sig åt gedignare arbete och han lärde sig att allt
högre uppskatta det engelska samhällslifvet »Skam till
sågandes,» skref han, »tycker jag verkligen, att jag böljat
misshandla modersmålet mindre barbariskt, sedan jag är har.
Det är kanske derför, att jag nu äter tre gånger om dagen
och icke vid hvarje steg behöfver se människor, som jag
redan för länge sedan hunnit förarga mig till döds åt. Snart
tror jag, att man skall kunna fyra af en kanon tätt bakom
mig, utan att jag skall rycka till, som jag förr gjorde for
en öppnad dörr, genom hvilken jag aldrig var vand att motse
annat än bedröfliga budskap. Men så lefver jag nu också *
i ett land, der man så gudagodt far sköta sig sjelf och
der den personliga friheten är så oinskränkt, att polisen
i går på Trafalgar square sågs vika åt sidan för två fulla
käringar. Så skall det vara, när stackarne icke förfördela
någon. Hit skulle Strindberg ha stuckit näsan, något innan
han började vända Rousseaus gamla kläder som samhälle
förbättrare».
Af lifvet i England mottog han alltmer förädlande
inflytelse och han erkände det allt varmare. Sålunda utlåt
han sig en. gång: »Har jag förut skrifvit dig något
ofördelaktigt om engelsmännen, ber jag dig och dem förlåta mig
det. Jag är viss på, att, hur det än må gå för mig, skall
den tid, jag tillbragt här, troligen alltid komma att stå som
den lyckligaste i mitt lif. Jag är här bland genomhederliga
och i grunden naiva menniskor mött med så odelade och
hjertliga sympatier, att jag sjelf nästan blifvit en helt annan
människa. Jag har lagt min hand på Englands fria jord
och svurit att aldrig vara uppkäftig mera. Jag har lärt mig
en patriotism, som kanske icke helt och hållet är det kongL
svenska jubelfestfirandets, men som är den man här
bekänner, icke i. ord, utan i sträfsamt arbete... Det här lugna
familjelifvet i en på det hela tråkig stad är märkvärdigt
egnadt att uppfostra hygglige unge män, och frånvaron af
Stockholms kaféer sparar kopiöst med både tid och pengar...
Jag tror mig nu kunna blifva till åtminstone någon nytta i
en tidning, helst jag ser, huru vansinnigt våra svenska
kolleger hugga i sten, så snart de skola skrifva tre rader om
engelska förhållanden.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
