- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1886 /
929

(1881-1891) With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Arbetslönernas järnlag verkar i kapitalsamlingens tjenst
emot kapitalspridningen. Om sparsamheten verkligen kunde
åstadkomma hvad man väntar af den, så att man finge
bevittna uppkomsten af en massa småkapital hos alla de
sparsamme arbetare, som slöto sig i krets kring ett
kapitalcentrum, så skulle detta te sig som en tendens hos
kapitalets beståndsdelar att sträfva utåt mot periferien. Men
man har aldrig upptäckt en tillstymmelse till en sådan
tendens. Tvärtom besitter kapitalet — likasom jorden —
at-traktionsförmåga, i följd hvaraf atomerna sträfva att samla
sig i en kompakt massa kring medelpunkten medan lagret
vid periferien förtunnas. Det är detta, som gör det så
ofantligt »tunt» med arbetarnes löner. Kapitalet suger
ohjelpligt i sig all deras förtjenst, till dess intet återstår mer
än nätt och jemt hvad de måste ha att sticka i munnen.

Att tro på de gagneliga följderna af allmän sparsamhet
är att tro på kapitaldiffusionen. och förneka
kapitalkoncentrationen d. v. s. förneka alla erfarenhetens rön, alla af
vetenskapen konstaterade fakta.

Då man vill rädda den stora massan genom att ge den
det ofantligt filantropiska sparsamhetsrådet, så är det klart,
att man måste mena allmän sparsamhet De lyckliga
följderna af partiet sparsamhet vill ingen förneka, men det
måste betonas, att följderna ock blifva partiella. Vid sådant
förhållande har man ej rätt att tala om sparsamhet som en
dygd, hvilken för hvar och en som öfvar den har sin
nödvändiga belöning på samma sätt som ett sundt könslif i
deraf härflytande helsa har sin nödvändiga belöning. På
sin f höjd har man rätt att för den enskilde framhålla
sparsamheten som en egoistisk klokhetsåtgärd, hvarigenom han
kan höja sig öfver sin omgifning. Det kan icke förnekas,
att sparsamhetens dygd för detta betraktelsesätt förlorar en
smula af sina kläders hvithet.

Det har funnits en tid, då sparsamheten var en dygd
att rekommendera för en och hvar: det var då industrien
var öfvervägande huslig, då familjen sjelf producerade alla
förnödenheter, som svarade mot dess behof. Det var en
klok husmoder, som bestämde, att af det lilla parti talgljus,
som stöptes åt gången, 20 h 30 stycken, fick endast ett
eller ett halft ljus brännas om dagen. En verklig vinst
uppkom för familjen, derigenom att det lilla förrådet räckte
tre eller fyra gånger så länge som det skulle gjort, ifall

Ur Dogens Krönika. VI. 12. 3

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:31:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1886/0931.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free