Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hårdt mot hårdt.
Berättelse af
Mathilda Roos.
Stockholm. Albert Bonniers förlag.
Det är i Kiellands novellett »Siesta». I den portugisiske
millionärens förmak, hvilket endast upplyses af den då och då
uppflammande brasan i kaminen, som kommer tafvelramar och
guldlister att brinna i dunkel glöd medan, hela det öfriga rummet
ligger i skymning, sitter ett på en slump sammankommet sällskap
och smälter i dåsigt välbehag den lukulliska middagen. Vill
någon göra musik? Jo, en mörk herre, som hela middagen
suttit påfallande tyst, stiger fram till pianot. Några lätta,
lekande anslag — en smekning åt instrumentet lik den en
4jur-tämjare skänker lejonet, då det skall göra sina språng på hans
vink — och så begynner det. Till en början blir det en lustig
ringdans af alla de banala melodier, som »hela Paris» i dag
gnolar på, så listar det sig in ett och annat aningsfullt ackord
ur Sohumann eller Chopin, det blir ett olycksbådande muller nere
i basen, reminiscenser ur Beethowen och Wagner dyka upp som
den stora sjöormens rygg bland fräsande böljor, och med ens
kommer det ett jämrande, suokande, stönande ur instrumentets
alla fogor, ett vanmäktigt rop i toner om lyelp och befrielse,
hesa ångest]jud, slintande ansatser; man får en förnimmelse af
något som vill upp och aldrig kommer upp, något som knyr och
går under; och det växer och växer till ett buller som då många
lifs bålda drömmar ramla samman, till ett hot som då
mång-tusen händer knytas under rungande hämdeskri; — och det far
en kåre öfver ryggarne på det dästa herrskapet, stämningen
är förstörd och mademoiselle Adèle vänder sig till sin älskare,
tjocka herr Anatole, han som förätit sig på tryffel, och4 hviskar
i örat på honom, likblek:
— Anatole, han spelar fattigdomen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
