Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Offenbachare, som vid reprisen för några år sedan i det
Ham-merska tabernaklet befanns »re’n gammal då». Uppriktigt sagdt
— trodde vi direktionen ha bättre smak. Det må nu vara att
frk Petter88009 animala magnetism på en del af gardet ooh de
många puosehkamrarnes dito dito tillåter Vasateatern att taga
upp snart sagdt hvilket operettskräp som helst med utsigt till
fast program för lång tid i alla fall. Men — det ges något
som kallas konstnärligt samvete! Med sådana röster som frökens
egen, fru Gründers, herrar Lindblads, Kloeds och Johansons
borde teatern kunna åtminstone ibland odla musik, d. v. s.
upptaga några af äldre eller nyare skolornas komiska operor i en
eller två akter. Som det nu är verkar Berns och Blanchs långt
mer förädlande på vårt musiklif än Vasateatern, som, låt vara
att punschborden här äro något mer aflägsnade, denna höst verkat
rent af musikaliskt brutaliserande.
»Pariserlif» t ex. Hvad är att säga om denna musik, der
största bravurarian låter: »Ack min rock i ryggen spruckit
upp!» Till frangaisen på maten (då gästerne äro vordne glada),
men till en operett före maten! Hela salongen person-grannt
söker ju dock ej entusiasmens gyllne källa under de långa
mellanakterna. Och om utförandet gått med någon fransysk velocitet!
Men tungt, trögt, plumpt och med underliga varianter till
musiken ! Fröken Pettersson må lyfta på kjolen så mycket hon vill,
vi finna intet upplyftande att se en talang som hennes frivilligt
sänka sig till roller som donna Gabrielle. Också fru Gründers
vackra operaröst är för god att idisla denna gamla utnötta musik,
der den Offenbachska musan endast visar sina minst
tilldragande sidor. *
På affischen står nu som i forna dagar: »Baron
Spara-vinsky». Denne styckets narr är i franska originalet — svensk,
fasligt att omtala, men styckets sannt patriotiske öfversättare har
med dygdesam ifver skyndat att göra denna narr från gamla
ärorika Sverige — till narr från Ryssland (»arffienden»).
Emellertid faller det sig så galet att denne svenske baron, som
fransmännen döpt till det icke riktigt ursvenskt klingande
Gondre-marck, blifvit i Paris hardt när en pseudonym för hvarje resande
svensk, ett kollektiv, som de obarmhertige parisarne kasta på
* Jag råkar här i gruflig kollision med N. D. A:s hr »x—n». Förr
bjöd den aktade tidningen på mindre javenilt studentikosa recensioner,
den tid då verkliga kännare der kritiserade, 8. s. hrr Spilhammar,
Sandberg m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
