Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Spelet i 4:de akten tarfvar ökad uppmärksamhet. 5:te
akten är nästan lättare att lyckas i trots vansinnet, också
gjorde hr H. här sin sak ganska bra. De begge
upprors-finalerna fingo god relief af hr H:s på samma gång
väl-tonande och starka organ, aktionen härunder hade flera
riktiga ställen såsom det tigeraktiga språnget med facklan ut
till kamp för folkets frihet. Mimiken bjöd väl ofta på hr
H:s för resten mycket behagliga småleenden, i en tragisk
rol böra dessa endast slösas med under — inropningarne.
Dessa voro vid debutens slut legio, bifallet i allmänhet
ansenligt. Hr H. var också mycket glad deråt, riktigt
ungdomsfriskt glad, som om han aldrig hört
Vasalöjt-nanternas starka händer.
»Ack, ja, dom var så snälla så, — Tänk, utsåldt hus
i julveckan! Usch ja, hva* jag var rädd i början, riktigt
otäckt, men det gick öfver. Dom applåderade så, så. —
Tänk 17 inropningar, 17!»
»Ja det var 17» — eller något sådant, svarade morgonen
derpå den tilltalade, en af Stockholms mest bekanta personer,
den i sitt kall outtröttliga, alltid lika älskvärda och
tillmötesgående fröken i Stora Tidningskontoret, dertill en i
teaterfrågor utmärkt väl bevandrad person, hvadan en
recensent som föredrager våningen inunder endast efter operans
slut behöfver titta in i tidningskontoret för att fa reda på
inropningarne, qvastarne, kransarne o. d., denna
hufvud-ingrediens i somliga gazetters konstafdeluing.
Under förhoppning att hr H. ifrigt fortsätter att ut^
bilda sina ovanliga röstmedel, lemna vi honom nu så länge
för att kondolera »vicekonungens son», som olycklig i operan
ock är det på Operan. Då halfva rolen är struken, är det
hårdt att ej ens få höra det som är qvar. Åtminstone borde
de pa sången lurade spektatörerna kunna få skåda en något
kungligare kunglig höghet än den denna afton uppträdande
hemska gengångaren af fiskaren Piféar.
Gemålen är lyckligare lottad. Fru Östberg fick här
försöka sig som koloratursångerska och lyckades ej illa
der-med, om också företräderskan, när hon ville, sjöng mera
briljant, (men hon ville icke alltid). Också cavatinan i Ess
sjöng denna mera dramatiskt, åtminstone 1881; fru Ö. gaf
jnst ej stor relief åt detta vackra stycke, derunder hennes
spel var alltför fattigt. I ensemblerna gjorde sig den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
