Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hr Lindmark lät sig röras af denna stumma eller
dumma jemmer, talade vid sin gamle vän Knut, och som
denne, enligt hvad han för ej så länge sedan yttrade, känner
sig »kry och lifvad som en 19 års pojke» (förmodligen 19
års pojke förr i verlden)t så blef det hvarken tal om gikt
eller vapörer, utan det blef Matiné och Sparlakanslexor och
fullt hus och åskande applåder.
»Så blefvo alla nöjda» heter en gammal pjes.
Det lilla mästerverket Rudolf Mörk sekunderades godt
af en ganska rolig ehuru allt för snörd fru Dorothea
Ählan-der, en tack handelsmansfru — Rundberg, samt af
handlanden sjelf, representerad af hr Hedin eller hr Personnc,
jag mins just ej så noga hvilken. Dessutom i ett hörn
herskapet Hamrins.
Åtskillig sång vankades och hr Nygren föredrog med
hemskt rynkade ögonbryn aria ur salig »Neaga», kom, snart
derpå, litet gladare i synen, in med den nätta frk. Karlsohn,
som på Vasateatern debuterade s. s. Mignon i svalduetten,
litet okänsligt sjungen, hvilket emellertid om man tänker
efter här var en merit, dertill med charmant röst och
koloratur (i de små slutkrumbugterna), i god ordning
sekunde-rad af fader Lothario. Ett dundrande bis!
Bröllopp8matiné var det ej, dertill hade väl hr
Lindmark ingen anledning, en brölloppsaria spenderades dock
och det var fru Grunder, som bjöd på den. Fru G. är
temligen malplacerad på en i musikaliskt hänseende så lågt
stående teater som Vasa, hon hör snarare hemma i Stora
teaterns opéra-comique, der hon säkerligen bättre än
trage-diennen Selma Ek skulle kunna reprisera »Hvita frun»,
»Kronjuvelerna», »Martha», »Stradella». Ur sistnämnda
opera var det nu hon sjöng.
Häpnad att ej säga skräck vållade oss hr Hagmans
apparition. Är ej frk. Pettersson fortfarande Vasa-drottning
och hur i Herrans namn vågar sig hr H. då in–—?
Den lilla vackra strejkande Paris såg dock allt annat
än hjertskrämd ut »Det är ej sant», bedyrade hr H. i
starka klangfulla toner, (ja alltför klangfulla). Nå, då
så–-.
»Til mit hjertes dronning» kom sedan, icke riktigt
passande for rösten, men liksom föregående med stor
förtjusning mottagen, och bereddes hr H. en stor hyllning på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
