Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ansigtet emot, just betraktade hvarandra med en min sådan
som en berömd målare gifvit ett par romerska augurer,
hvilka träffas efter välförrättad offring inför folket.
Tvärtom: när man fick se en dittills obekant medbroder — jag
höll, Gud straffe mig, på att skrifva medbrottsling — inom
publiciteten, så var den första tanken den: Kors, ser X. Y.
Z-bladet ut på det viset! Jag tänkte det var en gammal
gråhårig gubbe, som skriiver så vist och allvarsamt, och det
är ju en helt ung man!
Tack vare vår komités (alltid en komités!)
söndagsarbete — sjelfva voro vi naturligtvis för ¿kristligt sinnade»
för att »arbeta» på söndagen och fingo också beröm af
Väktaren för det — så funno vi på måndagsmorgon våra två
och trettio frågor grupperade och kunde således börja vår
diskussion.
Om den vördade allmänheten är så god och inbillar
sig, att nu kunde man ha fatt höra ett ordentligt och efter
alla konstens regler arrangeradt »tidningsgräl», så kan detta
antagande visserligen ha sina skäl, men är dock af
verkligheten vederlagdt. Vi voro tvärtom riktigt älskvärda mot
hvarandra — väl ihågkommande, att det kan gömmas klor
äfven i den silkeslenaste tass.
Så kunde hr H. med den största artighet emot hr W.
omtala, hurusom han nyligen i ett arbete om den tyska
pressen läst om en inom densamma på senare åren
uppstånden godtköpspress, den der, utan tillstymmelse till egen
redaktion, existerade endast genom att plundra, d. v. s. utan
citat aftrycka, andra tidningar, hvilka deremot, för att kunna
föda denna lilla »baggböling», måste hålla sig en ganska
kostbar personal. Så kunde äfven hr G. tycka det vara
tråkigt att först släppa till en notis, utan ens fa äran deraf,
men sedan, när man erfarit och artigt rättat en felaktighet
i densamma, då blifva åberopad som sagesman, och det i
uttryck, som visserligen icke innebära »tack för lånet», utan
snarare kunna öfversättas med: »var så god och ha
riktigare notiser till hands nästa gång jag ämnar stjäla.»
Att få rätt mot en tidning påstås af försmädare vara
mycket svårt, äfven om man har rätt; men det blir väl
bättre hädanefter, sedan vi — mycket riktigt för resten —
kommit öfverens om att icke vilja vara ofelbara, utan
uppriktigt bekänna våra fel och godtgöra dem så snart man är
så snäll och gör oss uppmärksamma derpå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
