Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som lyckligtvis gjort sina studier utomlands och därstädes
äfven gjort sig förtrogen med denna operas titelparti. Alltså
förekom det mycket ovanliga, att en alldeles obekant
debutant creerade en titelrol vid en première af en nästan lika
okänd opera.
Fröken Märta Petrini eger en hög, ljus lätt sopran
af välklingande ungdomlig metall samt därtill en högst
aktningsvärd utbildning som sångerska. Hennes röst eger ej
all den kraft, som Lakmfo parti kräfver, men hennes
föredrag bemantlar denna svaghet sa långt som möjligt.
Förvånande är det välde hon redan ernått öfver sitt höga
register, hvars toner hon oftast ansätter synnerligen
behagfullt och distingueradt. Hennes område går ända upp till
trestrukna E, och att hon för uppnående af klang på dessa
höjder gapar högst betydligt, är alldeles oeftergifligt och
bör i denna egenskap cj föranleda klander, hvartill en
svensk publik har så lätt, hvars medlemmar, dâ de sjunga
äro så rädda att öppna munnen, att deras ofta vackra
stämmor på det viset aldrig komma till sin rätt hvarken med
afseende på volym eller höjd. Angående fröken Petrinis
mekaniska färdighet ger Lakmés parti mest tillfälle att
konstatera hennes välgjorda staccati giss — ciss, hvaremot
hon utelemnar åtskilliga legatopassager, dem van Zandt
icke underlät. För mer dramatiska effekter saknar rösten
märg, dess art tyckes dessutom hänvisa egarinnan till
speloperan och dess ljusare dagrar. Den fördelaktiga utländska
metoden spåras i mer än ett fall, särdeles i sista akten, där
fi öken P. öfverraskade med fargnyanser, hvarmed vara
sångerskor ej alls bortskämma oss. Den annars oftast ljusa
rösten är ej af natur att lifligt teckna Lakmés själslif, och
sjelfva sången antog endast uudantagvis den glöd, som
partiet kräfver. Detta sammanhängde väl med den
dramatiska prestationen, som ej var lika tillfredsställande som
den lyriska. Frk. Petrini är till sitt yttre en präktig
teaterapparition, en syperb hjeltinna i Aubers m. fl, komiska
operor, men någon indisk prestinna är hon ej. Om man
eriurar sig fröken Lunds Djelma i op. »Lyckodagen» (a
N. T.) får man en föreställning om hur en indisk flicka
skall 6e ut. Något liknande skulle också Mathilda Grabow
blifvit. Denna olämpliga apparition förbättrades ej af en
mimik, hvars genomgående grunddrag utgjordes af ett i Aubers
hjeltinnepartin passande ansigtsuttryck, ett intelligent små-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
