Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han afstannade i sitt sökande efter det nya för att börja
befasta det han vnnnit.
Det tyckes på många yttranden i sjelfbiografien, som
författaren sjelf skulle inse omöjligheten i ett dylikt kraf;
men då förstå vi uppriktigt sagdt icke, hvarför Olof skall
kallas affalling, och hvarför han skall bli så bruten af den
tuktan han fick genomgå.
Oss synes, att det varit icke blott historiskt riktigare,
utan äfven mera konstnärligt sant att låta honom inse det
berättigade i straffet for hans öfvergrepp samt luttrad och
stärkt af den vunna erfarenheten från en hänsynslös
entusiast och svärmare förvandlas till en besinningsfull och
mognad man.
Man märker för öfrigt i den senare upplagan en
lutning åt det hållet, då i den första dogmen allt eller intet
predikas vida mera hänsynslöst.
Det är ju, som vi redan visat, ganska betydelsefullt, att
ytterligheternas man Gerdt i den första upplagan ingriper
vida mera i handlingens gång och är vida mera utförd än
i den senare, under det att i denna åter Brask, den lugna
verldserfarenhetens representant, har fatt en mera
framskjuten plats sig tillmätt.
Af de öfriga figurerna har Kristina vunnit ofantligt i
omarbetningen. I den första upplagan är hon kanske mera
Gerdts dotter, är kraftigare, men äfven hårdare. Men hon
är schematisk, predikande, snarare ett språkrör för moderna
teorier än en verkligt lefvande tecknad femtonhundratalets
qvinna. Hon är tre och ett halft sekel före sin tid. Det
hon där i scenen med Olofs mor säger om förhållandet
mellan föräldrar och barn, är en fullkomlig auakronism, är
endast ett utbrott af samma tankar hos författaren som han en
annan gång, i »Röda rummet», låter Ole Montanus ge luft
åt i sitt testamente.
I den senare upplagan däremot är Kristina en qvinna
af kött och blod, ingen betydande karakter visserligen, men
sant tecknad i sin kärlekslängtan, sin hängifvenhet och
äf-ven i sin relativa oförmåga att fullt fatta den man hon
älskar. Hon är där en bland de älskligaste qyinnogestalter
Strindberg danat..
Modern är sig temligen lik i båda styckena, endast
att färgläggningen äfven i fråga om henne är miudre bjärt
i den senare upplagan än i den första. Men hon är i det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
