Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tvänne minnen
af en gammal musik&lskare.
II. Ett gudsbarn i orkestern och en ängel
på scenen.
Jag har i det föregående talat om Christen Urhan, den
der märkvärdiga artisten, hvilken i stora operans kapell
innehade första altviolens pulpet, men ständigt vände ryggen
at scenen och lefde på fastlagsregiin hela året om. öedan
den dagen jag första gången träffade honom, hade en lång
tid förflutit, hvarunder jag i fem sex år lefvat borta från
Paris. Jag återkom dit först 1842, och händelsen gjorde,
att min återkomst inträffade samtidigt med påskveckan.
Det, som för personer, hvilka äro angelägna att följa
kyrkans föreskrifter under fastedagar, är egnadt att å de
parisiska restauranterna ingifva största misstroendet, är
soppan. Den må nu bära hvilket namn som helst, så
upptäcker man å densamma nästan alltid ögon, som tyda på
mycket tvifvelaktig ortodoxi. Men jag påminte mig just
de förträffliga sopporna au lait dy amandes i Café Anglais,
och kl. 6 på eftermiddagen installerade mig Dominique,
hofmästaren, vid ett litet bord, sida om sida med det,
hvilket som vanligt var reserveradt för Christen Urhan. Några
minuter senare trädde artisten mycket riktigt in och tog
sin plats. Han syntes mig icke förändrad. Hans drägt var
också densamma: hatt med breda brätten, den långa rocken,
hvars skört föllo honom ända ned på hälarna, en hvit
halsduk vårdslöst knuten kring halsen, skor med snörremmar;
samma långa hår nedföll också öfver rockkragen. Hans
Dr Dagen* Krönika. X. 4. 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
