Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
egen. Mät en gång din höga ståndpunkt såsom vetande med din
låga ståndpunkt såsom kunnande.» Ett historiskt fenomen, som
upplösts i ett kunskapsfenomen, är ofruktbart för den som
verkstält analysen: det har derigenom mist sin grokraft, liksom det
till mjöl söndermalua kornet. Den enbart kritiska uppfattningen
af Imtorien vore en mensklighetens lifsuppgörelse, en Biuträkning,
efter hvilken det icke gåfves någon framtid. Denna samtidens
beprisade bildning är icke bildning, den är endast ett vetande
om bildning. Den kan frambringa lärde, filistrar, men den kan
icke skapa menniskor, individer, hvilka sjelfva i sin tur göra
historier, dessa kämpar mot historien, mot den faktiska
verkligheten, hvilken föga bekymrar sig om »så är det*, far att med hela
sin uppbesparade energi och lifslust handla enligt sitt starka,
trotsiga, bejakande »så skall det vara».
I denna negativa form af satir och kritik har Niotzsche
uppstält tvenne positiva ideal: en ny kultur och nya menniskor.
Man behöfver endast vända medaljen om, för att i stället för
karikatyren öfver det bekämpade idealet finna präglad det nyas
bild. Men på den upprödda tomten, der det gamla huset stått,
uppför nu Nietzsche i sina tvenne följande arbeten en fullständig
mönsterbyggnad i den nya stilen (»Schopenhauer als Erzieher» och
»Richard Wagner in Bayreuth»). Den kultur, efter hvilken
slagtet hade att sträfva, den äkta kulturen, framtidens kultur, finner
han förebildad i Wagners konst; och menniskor i stånd att
genomföra denna kultur, uppbära henne och göra henne lefvande,
kunde danas i Schopenhauers skola.
Hos dessa båda mästare kunna vi lära att blifva »unzeit*
gemäss*, kunna vi uppfostra oss emot vår tid. De äro de stora
och goda exemplen, icke blott i bok utan i lif. De ega den
ärlighet, hvilken icke af hänsyn skelar; de ega segrarens
munterhet. De ha djerfts vända bröätet mot tiden, de ha gått ut i öde*
marken, de rädas ej att vara ensamma. De äro de starke, hvilka
gått segrande ur alla faror, som omhvärft dem. De ha undgått
förbeningen, den moraliska och den intellektuella; de läto ej
knåda sig i den form, hvilken för dagens »bildade» menniskor
gälde såsom det enda rätta mönstret, utom hvilket ingen salighet
funnes, utan de framstälde i sig sjelfve prototypen för det
framtida slägtet, för »die guten Europäer», såsom Nietzsche
seder-mera skulle uttryckt sig.
De voro den äkta kulturene representanter gent emot de
otaliga småprofeterna för ’bildningen», denna guldkalf, kring
hvilken samtiden dansade, detta belute som kälkborgarne uppstält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
